Hovrättens dom, som Dagens juridik skrivit om – ”Mamma får ensam vårdnad trots umgängessabotage”, skapar ett incitament som uppmuntrar till umgängessabotage. En mamma som under lång tid trotsat domstolsbeslut om barnets umgänge med pappan ges i en vårdnadstvist ensam vårdnaden. Argumentet bygger på kontinuitetsprincipen. Konsekvensen blir att om man bryter mot ett domslut om umgänge genom umgängessabotage får man en fördel i vårdnadstvisten. Vi anser att detta är en kortsiktig tolkning av principen om barnets bästa intresse då all modern forskning visar att jämt delad kontakt med båda föräldrarna är bäst för barnet samt även för föräldrarna. Lagtolkningen behöver här beakta det rådande kunskapsläget kring vad som gynnar barnet.
Hovrättens dom innebär att vem som helst kan uttrycka oro över den andra förälderns föräldraskap och enbart med stöd av denna känsla bryta mot ett domstolsbeslut om umgänge utan att det får konsekvenser.
Barnet är 4 år gammalt och Hovrättens dom kommer att påverka det resten av livet.
Vi saknar en riskbedömning från Hovrättens sida. Hur troligt är det att barnet kommer att kunna få en nära och bra relation med sin pappa? Kommer barnet att få ett tillräcklig och regelbundet umgänge för att bygga en sådan relation – speciellt då mamman tidigare bedrivit umgängessabotage? Är det i barnets bästa intresse på lång sikt att inte ha pappan i sitt liv?
Vår erfarenhet visar tyvärr att sannolikheten är stor för fortsatt sabotage av umgänget. Barnet kommer att vara föremål för nya rättsprocesser när pappan desperat försöker undvika att bli utmanövrerat ur barnets liv.
Domstolen för ett resonemang som verkar syfta till att mildra det faktum att mamman idkat umgängessabotage efter tidigare domar om umgänge. Detta med hänvisning till att hon trodde att barnet kunde ha utsatts för övergrepp av pappan. Detta trots ett antal orosanmälningar utretts och visat sig sakna grund.
Falska anklagelser och obefogade orosanmälningar är legio i vårdnadstvister. Vi menar att Hovrättens dom är djupt problematisk då den legaliserar umgängessabotage som ett medel att få ensam vårdnad över barnet. Så länge en förälder med stöd av upplevd oro kan hindra barnets umgänge med den andra föräldern tillräckligt länge kommer föräldern i slutändan att få ensam vårdnad.
Hovrätten tycks ha insett att så är fallet men tycks sakna förmåga att inse konsekvenserna av sitt domslut. Inte endast för barnet i fråga utan för alla de andra barn som nu kommer att utsättas för umgängessabotage. Hovrättens beslut är kortsiktigt medan konsekvenserna för barnet riskerar bli livslånga.
Matts Hertsberg
Ordförande Föreningen Vårdnad Boende Umgänge i Sverige
Sverker Sikström
Professor i kognitiv psykologi vid Lunds universitet