Brev till deltagare Civilutskottets öppna sammanträde

Brev till deltagande organisationer i Civilutskottets öppna sammanträde september 2023

Till:

Deltagare i Civilutskottets öppna sammanträde den 21 september 2023

 

Reflektioner kring Civilutskottets öppna sammanträde om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen

 

Föreningen Vårdnad Boende Umgänge i Sverige (VBU) är en partipolitiskt och religiöst oberoende förening grundad 2007. Föreningen arbetar för barns rätt till båda sina föräldrar, att förbättra systemet som hanterar vårdnadstvister samt att stödja och hjälpa personer som påverkas av en vårdnadstvist. Varje år avgörs cirka 6000 tvister om vårdnad, boende och umgänge i domstol, en siffra som legat still de senaste tre åren. Att minska antalet tvister skulle innebära ett minskat lidande för de drabbade barnen och deras familjer och också stora besparingar för samhället.

 

Vi har tagit del av civilutskottets sammanträde gällande vårdnadstvister och våld i nära relationer.  Vi vill bidra med relevant kunskap och erfarenhet till civilutskottet och tillskrev därför politikerna i utskottet i november 2023.[1] I detta brev till övriga som deltog i sammanträdet vill vi speciellt lyfta fram några viktiga synpunkter från tre av de ledande forskarna i Sverige inom området.

 

Rent generellt är vår uppfattning att de problem som finns kring vårdnad, boende och umgänge är väl kända och utredda. Det är alltså hög tid att gå från svepande formuleringar om till exempel barnets bästa till konkreta förändringar i instruktioner, manualer och arbetssätt.

 

Vårdnadstvister

Annika Rejmer, docent och forskare i rättssociologi, menar att utifrån ett barnrättsperspektiv föreligger ett systemfel inom hela lagstiftningen. Hon intervjuas i boken Barn som tvingas välja bort en förälder[2] och redogör där för sitt arbete, HIGH- conflict families in divorce[3], som visar att det saknas utredningsmöjligheter vid högintensiva konflikter och att tingsrätterna därmed inte har möjlighet att döma till barnets bästa.

 

Rapporten visar också att 75% av papporna och 25% del av mammorna som deltagit i studien upplever att de förminskas och förvägras att vara förälder åt sina barn genom att den andra föräldern alienerar dem från barnen. Dessutom ansåg var tredje mamma och var sjunde pappa att den andre föräldern inte var viktig. Resultatet av detta medför ofta ett känslomässigt lidande för barnen och kan ödelägga en hel barndom, eftersom samhället inte klarar av att hjälpa föräldrarna att agera som goda föräldrar utan i stället dras in i att döma föräldrarna.

 

Som rättssociolog förklarar Annika Rejmer att den viktiga skillnaden som uppstått i vårdnadstvister är mellan värdekonflikter och intressekonflikter. Förr handlade tvisterna mer om ekonomi och hur mycket tid barnen skulle tillbringa med respektive förälder, således en intressekonflikt.

 

Idag ser konflikterna ut på ett helt annat sätt, de är värdekonflikter. Vid en värdekonflikt tvistar man om varandras föräldraförmåga, man ifrågasätter och anför anklagelser. Man kan till exempel hävda att den andre har problem med psykisk ohälsa, missbruk eller är våldsam. Vårdnadsutredarna och tingsrättens ledamöter saknar verktyg, kompetens och lagstöd för att utreda anklagelser av bristande föräldraförmåga och det finns inte heller någon plattform för att få fram fakta för att objektivt kunna bedöma om påståendena som föräldrarna anför om varandra är sanna eller osanna.

 

Annika Rejmer menar vidare att värdekonflikter sällan kan lösas genom samarbetssamtal. Det är också VBU:s erfarenhet att dessa värdekonflikter oftast beror på att den ena föräldern för en kampanj för att barnet inte ska finnas i den andre förälderns liv. Även barnen dras in i tvisten och kan tvingas spela en avgörande roll i avståndstagandet till en förälder hen tidigare haft en normal och kärleksfull relation till.

 

Socialtjänstens utredningar blir en sammanställning av bekräftade eller obekräftade uppgifter som utan någon riktig analys resulterar i en rekommendation till domstolen. Det resulterar över tid ofta i nya orosanmälningar, nya tvister och till och med att barn omhändertas utan saklig grund – se också VBU:s inlaga till MFoF angående socialtjänstens utredningar[4] och Föreningen B.A.R.N.:s checklista för ledamöter i socialnämnder[5].

 

Varför domineras vårdnadstvisterna av värdekonflikter? Här menar Annika Rejmer att när Sverige ratificerade Barnkonventionen 1990 försköts fokuset till barns rättigheter, således en värdekonflikt som handlar om vem som är den bättre föräldern men därmed också vilken som är undermålig.

 

Anna Singer uttrycker det så här: På 1970-talet blev barn viktiga och papporna ville också vara med. Och så småningom skrevs det in i lagen att föräldrar skulle ha gemensamt föräldraansvar. När barnrättsperspektivet kom in i bilden i samband Barnkonventionen var det bra på många sätt men det medförde också att föräldrars konflikter övergick från intressekonflikt till värdekonflikt.

 

Således använder en del föräldrar detta som en framgångsrik strategi att manövrera bort den andre föräldern och då oftast i samband med en separation eller skilsmässa. Dessa personer vill oftast ha ensam vårdnad och den andre ska ha så lite umgänge som möjligt.

 

Att höra barnens vilja

Det är oftast i vårdnadsutredningen barnets åsikter framkommer. Även om det ytterst är domstolens ansvar att ta hänsyn till barnets vilja så påverkas barnets delaktighet av hur vårdnadsutredningen bedrivs och hur utredaren utformar materialet som lämnas till domstolen. Det ställer höga krav på professionell inlevelse och empatiförmåga att ta reda på barnets uppfattning.  Som Anna Kaldal, professor i processrätt, sade på sammanträdet: ”barn får lov att säga dåliga saker”.

 

Barnsamtal är ett område som verkligen har stor utvecklingspotential i Sverige säger Annika Rejmer. Ett genuint barnperspektiv innebär att man inte bara lyssnar på barns åsikter, utan också låter barnet vara delaktigt, och sedan bestämmer vuxna, utifrån kunskap och vetenskap, hur åsikterna ska värderas.

 

Ett barns mognad relateras till förmåga att uttrycka sina åsikter och på ett självständigt sätt. Andra faktorer spelar in som miljö, kultur, språk och barnets övriga erfarenheter. För att kunna bedöma hur välgrundad en viss uppfattning är krävs alltså kunskap om barnets erfarenheter. Till exempel kan ett alienerat barn framstå som moget och övertygande för någon som inte är lyhörd och har just den relevanta kunskapen.

 

Om barnets vilja framkommer i utredningen på ett sätt som inte överensstämmer med barnets verkliga vilja kan det naturligtvis få allvarliga följder.

 

Därför ska vikt inte läggas vid barns tydliga ställningstagande utan även andra uttryck hos barnet. Barn kan kommunicera på andra sätt än verbalt. Ett berättigat avståndstagande kan bero på fysiskt våld, sexuella övergrepp eller att en förälder utövar sitt föräldraskap på ett hårdfört sätt. Att kunna skilja berättigade avståndstaganden från föräldraalienation är helt avgörande för att misshandeln av barnet ska upphöra. På ytan kan begreppen förefalla identiska men en tillräckligt erfaren professionell med rätt kunskap och verktyg kan identifiera vilket slags trauma de har framför sig och därmed vilka insatser som behövs.

 

I forskningssammanställningen ”Barn som tvingas välja bort en förälder”handlar kapitlet Föräldraalienation kontra berättigat avståndstagande, om vilka olika identifikationsverktyg som finns att tillgå idag.[6]

 

Det finns alltså en spänning mellan hur utredningen bedrivs och hur domstolen tar hänsyn till den. Anna Kaldal vände sig till politikerna i sammanträdet med uppmaningen att:  Lösa upp familjerätten, socialtjänsten och processrätten, då hon menar att dagens system inte fungerar.

 

 Om utredningar

Anna Singer, professor i civilrätt, menar också att det finns en risk att föräldrar ”fråntas” sitt föräldraskap, på grund av systemets oförmåga att skilja ut vad det är för slags problem man eventuellt har framför sig, dvs vilken sorts missförhållanden det handlar om.

 

I Rejmers studie anser föräldrar att uppgifter om våld inte utreds på ett adekvat sätt och att detta försätter både den som menar att våld förekommer och den som menar sig vara oskyldigt anklagad, i en svår situation. Vidare anförde 80% av mammorna och 60% av papporna att den andre gjort oförlåtliga saker, vilket överensstämmer med internationella resultat.

 

I VBU:s enkätundersökning 2021 anger över 50% av alla svarande att vårdnadsutredningen är mycket missvisande om den faktiska situationen och därmed inte ger ett rättvisande förslag till beslut. Cirka 50% svarar att de anser att vårdnadsutredningen inte är saklig, opartisk och rättssäker.[7]

 

En del föräldrar menar att det är särskilt svårt när den andre föräldern har psykopatiska eller sociopatiska drag och därmed stor kapacitet att påverka personer i sin omgivning, vilket kan påverka utredningarna. Föräldrar har även framfört att den andra har använt sig av anmälningar till socialtjänsten som ett vapen i konflikten mellan föräldrarna. Anna Singer menar att det idag saknas verktyg för att hantera dysfunktionella föräldrar.

 

Anklagelser om våld eller personlighetsstörningar är, oavsett om de är sanna eller falska, en indikation på att konflikten är just svår. I sådana fall måste det in experter som kan reda ut vad det egentligen är som pågår med kortast möjliga handläggningstid. Anna Singer formulerar det så här:  ”Man kan konstatera att systemet inte fungerar för de här familjerna. Det är inadekvat för den här sortens konflikter. Vi skulle behöva hantera situationen genom någon sorts behandling av föräldrarna, men det finns ingenting sådant att tillgå i dag”.

 

Domare och socionomer är generalister som behöver ha tillgång till specialkunskap. Annika Rejmer har länge hävdat att familjerättssekreterarna ska ha rollen av spindeln i nätet vid utredningar och inte försöka utreda något de saknar kompetens för. I stället ska man plocka in specialistkompetens utifrån det som ska utredas och som föräldrarna anför om varandra.

 

Sådan specialistkompetens handlar enligt Annika Rejmer om allt från barn- och vuxenpsykologi, funktionsvariationer, ekonomi, våld i nära relationer, hedersvåld och föraldraalienation.

 

Barnrättsdiskursen har medfört att vi glömt att barn är beroende av vuxna, säger Annika Rejmer, och att vi behöver komma bort från perspektivet där föräldrar är bra eller dåliga och där det ska dömas och avkunnas domar. Samhället ska i stället tillhandahålla ett serviceperspektiv och ge stöd så att så många som möjligt kan vara tillräckligt bra föräldrar.

 

 

Barnperspektivet

Anna Singer säger: ”Jag var och är inte helt förtjust i att man skrev in just åsikter i lagtexten. En åsikt vad är det? Sådana har inte med fakta att göra. Hur ska domstolen förhålla sig till dem, kan man undra?”

 

Annika Singer fortsätter: Det här ständiga återvändandet till att stärka barns rätt att komma till tals i vårdnadstvister kan bli problematiskt. Ju mer vi lyfter fram barns åsikter, desto viktigare blir det naturligtvis för deras tvistande föräldrar att de tycker rätt sak. Vilket naturligtvis ökar risken för att de används som vapen av föräldrar som vill vinna. Jag tycker att vi måste ställa oss frågan vad det egentligen är vi gör när vi så starkt lyfter fram barns rätt att komma till tals i just vårdnadstvister. Så vad är det vi egentligen utsätter barn för, när vi skjuter dem framför oss på det här sättet.

 

VBU delar Anna Kaldals uppfattning när hon säger: ”Att göra en mognadsbedömning är en oerhört kunskapsteoretisk fråga, inte minst när det är barn som växt upp i en riskmiljö, då blir det ännu mer komplext”.

 

Uppföljning och återkoppling

Idag finns det inte någon uppföljning av samarbetssamtal, medling eller processer kring vårdnad, boende och umgänge hos socialtjänster eller domstolar. Det är anmärkningsvärt att ingen vet hur dessa traumatiserade familjer har det långsiktigt. Det är dessutom mycket vanligt att domstolsbeslut om boende och umgänge inte följs av den ena föräldern, vilket leder till att tvisterna fortsätter i många år. Samtidigt avstår en del föräldrar ifrån att fortsätta med nya processer av ekonomiska eller andra skäl. Kontentan är att det ”lönar sig” att bryta mot domslut då det saknas uppföljning och sanktioner. En uppföljning av utredningar och domar skulle möjliggöra att hela systemet kan förbättras och göras mer rättssäkert.

Nästa steg

VBU samarbetar gärna med myndigheter och organisationer för att bidra till att förbättra situationen för utsatta barn och vuxna vid vårdnadstvister. Speciellt vill vi nu betona att:

 

  1. Det behövs en översyn och uppdatering av hela processen kring barnavårds- och vårdnadsutredningar samt deras behandling i domstol. Idag är processen långsam och rättsosäker, vilket drabbar många barn och vuxna.
  2. Det räcker inte att säga ”vi måste lyssna på barnen”. Det kräver en helt annan kompetens och kunskap än vad som används på de flesta håll idag.
  3. Kunskapen om föräldraalienation behöver stärkas i alla led. Socialtjänsten och andra behöver kunna skilja på berättigat avståndstagande från en förälder och avståndstagande som är resultatet av alienation.

Vi önskar träffa er för en fortsatt dialog i dessa viktiga frågor!

 

Vänligen,

 

Matts Hertsberg,

Ordförande

Föreningen Vårdnad Boende Umgänge i Sverige

 

 

 

Bilaga 1 Talare och inbjudna vid sammanträdet

 

Talare

Södertörns Tingsrätt

  • Anna Rosenmüller, rådman

Stockholms universitet

  • Anna Kaldal, professor i processrätt

Barnombudsmannen

  • Elisabeth Dahlin, barnombudsman
  • Martina Blombergsson, utredare

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF)

  • Ulrica Renström, tf. chefsjurist
  • Charlotta Landström, utredare

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

  • Erik Pelling, ordförande i beredningen för socialpolitik och individomsorg
  • Åsa Furén-Thulin, sektionschef för socialtjänsten
  • Ylva Lindblom, jurist
 

Inbjudna deltagare att närvara och svara på frågor

Barnens rätt i samhället (Bris)

  • Marie Angsell, sakkunnig socionom
  • Julia Högberg, barnrättsjurist

Barnrättsbyrån

  • Elin Wernquist, generalsekreterare
  • Ida Hellrup, biträdande generalsekreterare

Familjerättssocionomernas Riksförening (FSR)

  • Anna Örjebo, styrelseledamot, verksam i Stockholmsområdet
  • Anna-Lina Megitt, styrelseledamot, verksam i Göteborgsområdet
  • Carina Gustavsson, styrelsesuppleant, verksam i Skåneområdet

Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, särskild utredare En uppväxt fri från våld (SOU 2022:70)

Justitiedepartementet

  • Mikael Kullberg, statssekreterare
  • Daniel Bergström, politiskt sakkunnig
  • Elisabeth Hartley, ämnesråd
  • Victoria Lönn, rättssakkunnig

Jämställdhetsmyndigheten

  • Lena Ag, generaldirektör
  • Mikael Thörn, enhetschef

Linköpings universitet, Barnafrid – nationellt kunskapscentrum

  • Laura Korhonen, professor i barn- och ungdomspsykiatri, centrumchef

Rädda Barnen

  • Emma Kristensson Bennwik, påverkanschef
  • Erik Ulnes, policyrådgivare

Stiftelsen Allmänna Barnhuset

  • Anne Marie Brodén, ordförande
  • Åsa Landberg, sakkunnig, våld mot barn

Sveriges advokatsamfund

  • Anna Hellron Wikström, advokat
  • Lovisa Österberg, jurist och handläggaransvarig Advokatsamfundet

Unicef Sverige

  • Shanti Ingeström, barnrättsrådgivare
  • Ann Charlotte Sylwander, programchef

Unizon

  • Olga Persson, förbundsordförande
  • Tanja Hillberg, sakkunnig barnfrid

 

Bilaga 2: Referenser

Här har vi samlat några referenser med hög aktualitet i frågor om vårdnad boende och umgänge.

Om socialtjänstens arbete

 

Om hanteringen i rättsväsendet

 

Om föräldraalienation

  • Meland, Eivind, Furholmen, Dag och Jahanlu, David: Parental Alienation – a valid experience”, Oslo 2023.
  • Ames, Heather M.R; Hestevik, Christine H, Langoien Lars J och Rossnes Tor A; Hvordan förstå og håndtere barn som avviser en forelder: En systematisk kartleggningsoversikt. Folkhelseinstitutet Rapport, Oslo 2021.
  • Harman, Jennifer; Matthewson, Mandy och Baker, Amy: Losses experienced by children alienated from a parent, Current Opinion in Psychology, 2022.
  • Arponen, Isabella och Alanko, Katarina: Föräldraalienation och dess följder för barnet – en systematisk litteraturöversikt, Psykologia, Helsingfors 2020.
 
Fotnoter:

[1] Med anledning av Civilutskottets öppna sammanträde om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen den 21 september 2023”, Föreningen VBU, november 2023: https://vardnad.se/2023/11/civilutskottet/

 

[2] Barn som tvingas välja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige: fakta, rättsregler, erfarenheter”, ny upplaga november 2023. En forskningssammanställning av journalisten Anna Lytsy och advokaten Christina Bergenstein.

 

[3] https://portal.research.lu.se/sv/projects/high-conflict-families-of-divorce-a-survey-of-parents-their-custo

 

[4] VBU:s Inlaga till MFoF inför uppdatering av sin manual för socialtjänsten, okt 2023:

https://vardnad.se/2023/10/vbus-skrivelse-till-infor-mfofs-uppdatering-av-kunskapsstod-inom-vardnad-boende-och-umgange/

[5] Föreningen B.A.R.N., checklista till alla ledamöter i alla socialnämnder i Sverige, juli 2023: https://www.facebook.com/groups/barnetsbastarattssakerhetnu/permalink/2396271037212458

 

[6] Lytsy/Bergensteins forskningssammanställning ”Barn som tvingas välja bort en förälder”, sidorna 37 – 48.

 

[7] https://vardnad.se/2023/02/enkatundersokning/