I debatten om föräldraalienation hänvisas just nu flitigt till en ny artikel som sägs visa att fenomenet saknar vetenskapligt stöd. Men när man läser artikeln närmare framträder en annan bild. Den bygger på ett starkt selektivt urval av forskning och utelämnar stora delar av den litteratur den säger sig sammanfatta. Eftersom artikeln används av aktivister för att “bevisa” att föräldraalienation inte finns är det en god idé att titta närmare på den. Forskningen om föräldraalienation är i dag omfattande och internationell, med studier publicerade inom psykologi, psykiatri, socialt arbete och juridik.
Författaren, Keith Head, uppger att han gör en bred, narrativ genomgång av forskning och policytexter om föräldraalienation (eng. parental alienation) från ungefär 1985 till 2025, för att bedöma hur starkt det vetenskapliga stödet faktiskt är och vilka konsekvenser begreppet får när det används i domstol. Slutsatsen i översikten är att föräldraalienation som förklaringsmodell har svagt empiriskt stöd och inte accepteras av centrala professionella organisationer. Han menar också att anklagelser om föräldraalienation i praktiken ofta dyker upp i sammanhang där det samtidigt finns skyddsbehov och våldsproblematik; och att när domstolar ändå lägger stor vikt vid föräldraalienation kan det leda till skadliga beslut och insatser. Därför rekommenderar författaren en skeptisk hållning till påståenden om föräldraalienation i rättsliga sammanhang.
När forskare skriver så kallade översiktsartiklar försöker de sammanfatta och analysera ett helt forskningsområde, så att beslutsfattare och allmänheten kan luta sig mot samlad kunskap från många studier och därigenom fatta bättre beslut. En forskningsöversikt kan göras på olika sätt. En narrativ forskningsöversikt är en friare och mer tolkande sammanfattning av forskningsläget, där sökning, urval och analys ofta är mindre strikt bestämda i förväg och mindre transparenta än i en systematisk översikt, där urvalskriterier och sökstrategi definieras på förhand och redovisas tydligt. Det gör att en narrativ översikt lättare kan få ett selektivt urval och därmed större risk för bias, medan en systematisk översikt normalt minskar dessa risker genom tydliga kriterier, dokumenterad sökning och strukturerad kvalitetsbedömning. En narrativ översikt har alltså mycket mindre vetenskaplig tyngd än en systematisk översikt. I det här fallet medger författaren själv att hans narrativa översikt kan ha kommit att omfatta mer forskning som är kritisk mot föräldraalienation, och han gör inga anspråk på objektivitet.
Men författarens förbehåll om urvalet speglar inte de stora problemen med den här studien. Under de senaste decennierna har exempelvis FA-legendarerna Harman och Bernet, bland många andra forskare, publicerat mängder av studier om allt från familjedynamik kopplad till föräldraalienation, utfall i rättsfall, effekter av olika interventioner, och instrument som kan användas för att skilja föräldraalienation från rättfärdigat avståndstagande. Inget av detta – inte en enda studie – nämns i Heads artikel. I praktiken domineras referenslistan av forskning av forskare som Meier och Mercer, vilka är öppet och återkommande kritiska mot föräldraalienation som begrepp. Som exempel lyfter Head fram Meiers studie som visade att när pappor anklagar mammor för föräldraalienation så ökar risken kraftigt att mammor förlorar vårdnaden om sina barn. Men han nämner inte Harmans senare studie (Harman & Lorandos, 2021) som, också utifrån ett omfattande empiriskt material, visade att någon sådan risk knappast förekommer.
Hur kan en artikel gå igenom sakkunniggranskning och publiceras som en forskningsöversikt när den är så tydligt ensidig och utelämnar merparten av den forskning den ger sken av att sammanfatta? Svaret kan ligga i tidskriften där den publicerades. Integrated Journal for Research in Arts and Humanities är tveksam som akademisk tidskrift, bland annat eftersom den inte är indexerad hos stora organisationer som Web of Science och Scopus. Men allvarligast är ändå att tidslinjen från inskick (27 december) till att artikeln accepterats (3 januari) är extremt kort, vilket gör det högst osannolikt att någon egentlig sakkunniggranskning har ägt rum. Sammantaget gör dessa omständigheter att artikelns vetenskapliga tyngd framstår som begränsad och det är därför svårt att ta Heads artikel på allvar.
Som kontrast till Heads korta text kan Hine och Hamel (2024) samt Harman et al. (2022) nämnas: två betydligt mer omfattande översikter, den ena narrativ och den andra systematisk. Båda har långa referenslistor som rymmer såväl Harman och Bernet som många uttalat kritiska röster. Översikterna visar att forskningen om föräldraalienation har vuxit snabbt under senare år och att fältet, trots fortsatt kontrovers, har rört sig mot tydligare begrepp, mer användbara definitioner och bättre möjligheter att mäta och identifiera alienerande beteenden. Flera forskare har också argumenterat för att alienerande beteenden kan förstås inom ramen för familjevåld. Deras centrala poänger är att forskningsläget har nått en nivå där det inte längre är rimligt att ifrågasätta om föräldraalienation förekommer som fenomen; fokus bör istället ligga på hur omfattande problemet är och hur det kan hanteras säkert och korrekt i praktiken.
En nyligen publicerad systematisk översikt (Marsden, 2025) har granskat kvaliteten av 156 studier publicerade fram till mars 2023. Marsden tillämpade ett etablerat instrument för kvalitetsgranskning av forskningsstudier. Han fann att forskningen överlag håller hög kvalitet, vilket ger stöd till Hines och Halems, och även Harmans, slutsats, baserad på just sådana studier, att föräldraalienation är ett meningsfullt begrepp som som fångar ett viktigt fenomen.
Så vad ska man svara när någon påstår att Heads artikel slutgiltigt bevisar att vi ska sluta prata om föräldraalienation? “Nej. Den är en narrativ översikt med ett mycket selektivt och ensidigt urval och kan därför inte användas som avgörande underlag för policy eller myndighetspraktik. Om man vill diskutera forskningsläget seriöst behövs transparenta, breda och metodiskt redovisade översikter där både stödjande och kritiska studier ingår. Flera sådana finns och visar tillsammans att föräldraalienation är ett verkligt och svårt problem.”
Vetenskapliga kontroverser är normala i unga forskningsfält. Men oavsett vilken terminologi man föredrar kvarstår ett centralt faktum: barn kan i vissa konflikter förlora relationen till en förälder genom systematisk påverkan från den andra föräldern. Den frågan förtjänar seriös forskning och nyanserad diskussion – inte förenklade avfärdanden.
Referenser
Harman, J. J., & Lorandos, D. (2021). Allegations of family violence in court: How parental alienation affects judicial outcomes. Psychology, Public Policy, and Law, 27(2), 184.
Harman, J. J., Warshak, R. A., Lorandos, D., & Florian, M. J. (2022). Developmental psychology and the scientific status of parental alienation. Developmental psychology, 58(10), 1887–1911.
Head, K. R. (2026). The Scientific Case Against Parental Alienation: A Critical Review. Integrated Journal for Research in Arts and Humanities, 6(1), 63–69.
Hine, B. (2024). Parental Alienation–What do we know, and what do we (urgently) need to know? A narrative review. Partner Abuse, 15(3).
Marsden, J. (2025). The Scientific Rigor of Parental Alienation Studies: A Quality Assessment of the Peer-Reviewed Research. Partner Abuse.