”Moderskärlek” visar ett barn som sträcker sig upp mot sin mamma. Mamman stöttar upp all den kärlek som omger henne och barnet. Konstnär är Maria Gripenhoftner, medlem i VBU.
Mors dag är för många en dag av uppmärksamhet och gemenskap. Men för andra rymmer den också saknad och längtan. Idag tänker vi i VBU särskilt på mammor som väntar, hoppas och fortsätter att finns kvar för sina barn eller barnbarn.
Erfarenheten visar att även när avståndet varit stort, och barnet uttryckt motstånd eller avvisande, kan det betyda mycket för barnet att veta att den andra föräldern finns kvar – och mår bra.
———————————————-
Ett poem om att fortsätta finnas kvar, av en anonym medlem:
Inte alla vägar är öppna,
inte alla steg får tas,
och famnar når inte fram.
Men kärlek upphör inte
för att avståndet gör det svårt.
Jag är fortfarande mamma,
även när vägen inte längre syns.
Jag vet vad jag vill bevara –
ett band, en relation,
något som inte borde gå förlorat.
Bron byggs inte av längtan ensam,
utan av viljan att se,
att stiga åt sidan från min egen smärta
och se mitt barn där det står
på andra sidan.
Att vilja se med mitt barns blick,
förstå det som inte alltid kan sägas,
bära det som inte alltid går att förklara.
Att visa att jag är trygg,
att jag älskar och finns kvar –
inte bara nu, utan över tid.
Bron byggs i det tysta
av det som består,
och av det jag väljer att tro:
att mitt barn fortfarande bär mig
någonstans inom sig,
även när det inte kan visa det.
I det som saknas
finns också det som ännu lever –
och kanske, en dag, en väg tillbaka.
_______________________________________________
Får inte du träffa ditt barn? Eller ditt barnbarn?
Känner du någon som inte får träffa sina barn?
Känner du barn som inte träffar sin ena förälder?
Kontakta oss för stöd och information.
Vi i VBU arbetar för att upplysa och förändra så att inte fler barn och vuxna drabbas.