Barnets rätt att bli hört och bli taget på allvar är en av de fyra grundprinciperna i barnkonventionen. Svensk lagstiftning är också tydlig med principen om barnets bästa. Innebär detta att det är barnets vilja som ska avgöra vilka beslut som fattas och vilka åtgärder som vidtas? Inte sällan används begreppen barnets bästa och barnets vilja parallellt och utan att det ena begreppet har företräde framför det andra. Det händer också att begreppen ställs mot varandra. Båda dessa ståndpunkter är i grunden felaktiga eftersom barnets bästa är resultatet av en hel sammanvägning av barnets behov och uppfattning, föräldrarnas förmåga och uppfattning, faktorer i familj och miljö samt utlåtanden från sakkunniga och referenspersoner – snarare att likställa med ett tillvägagångssätt. Barnets vilja utgör en del av beslutsunderlaget för att bedöma vad som är barnets bästa.
Av socialtjänstlagen framgår att när en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information och hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas (3 kap. 5 § andra stycket SoL). Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad 6 kap. 2 a § FB. I en utredning om vårdnad, boende eller umgänge är utgångspunkten vad som är bäst för barnet. Handläggaren behöver därmed skaffa sig en uppfattning om barnets egna åsikter och önskemål. Utredaren ska, såvida det inte är olämpligt, försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten (6 kap. 19 § fjärde stycket FB). Om barnet har en bestämd uppfattning och har nått en sådan mognad att domstolen bör respektera barnets önskemål, bör domstolen i allmänhet också följa barnets önskan.
Barns vilja ska beaktas, men hur kan man beakta ett barns vilja om barnets vilja är påverkat? Är det barnet beskriver barnets verkliga eller fria vilja? Problematiken med barns vilja är att den går att påverka, antingen direkt via föräldrapåverkan eller indirekt via lojalitetskonflikt.
Vad som är barnets verkliga vilja kan vara svårt att utröna. Barns inställning kan förändras från tid till annan. Det är därför viktigt att det barnet ger uttryck för bedöms med sakkunskap och med hänsyn tagen till omständigheter i det enskilda fallet.