Ordet evidens kommer från latinets evidentia, tydlighet. Evidens kan också översättas till bevis, visshet eller bestämdhet, som i detta sammanhang kan förstås utifrån att man vill betona hur viktigt det är att alltid använda bästa tänkbara metoder och erbjuda bästa tänkbara insatser.
Evidensbaserade metoder är program eller insatser som är vetenskapligt utprovade och utvärderade i svensk eller internationell litteratur. De flesta insatser som erbjuds inom socialtjänsten bygger inte på evidensbaserade metoder, eftersom det saknas forskning på området.
Evidensbaserad praktik (EBP) definieras som en noggrann, öppet redovisad och omdömesgill användning av den för tillfället bästa evidensen för insatser för enskilda individer.
EBP integrerar tre kunskapskällor:
- den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen
- brukarens erfarenhet och önskemål
- den professionelles erfarenhet och förmågor
Hur informationen från dessa källor vägs samman beror på det nationella och lokala sammanhanget, till exempel den lagstiftning, de riktlinjer och de resurser som finns tillgängliga. Ingen av de tre kunskapskällorna är mer värd än någon annan. Om det saknas vetenskapligt underlag eller om det som finns är klent, bör brukarnas erfarenheter och önskemål väga tungt i det enskilda fallet.