Om modern är gift med en man vid tidpunkten för barnets födelse, ska denne man som utgångspunkt anses vara barnets far. Detta gäller även om modern nyligen har blivit änka och det kan antas att barnet har blivit avlat innan mannen avled. Presumtionen gäller alltså inte vid äktenskap mellan två kvinnor. I de fall faderskapspresumtionen blir tillämplig ska mannen i äktenskapet anses som barnets far. Modern ska anses vara gift även om modern och mannen har för avsikt att skilja sig, men domen ännu inte har blivit giltig. Är äktenskapet för skens skull gäller inte faderskapspresumtionen.
Det spelar ingen roll om barnet har avlats före eller under äktenskapet, det enda faderskapspresumtionsbestämmelsen tar hänsyn till är att barnet föds medan äktenskapet fortfarande består. Skulle modern ha skiljt sig och sedan ingått ett nytt äktenskap före barnets födsel presumeras mannen i det senare äktenskapet vara far till barnet, även om barnet skulle kunna vara avlat i det tidigare äktenskapet.
Om modern har varit gift, men föder barn efter att äktenskapet är upplöst, finns det två olika följder beroende på hur äktenskapet upplöses. Upplöses äktenskapet genom skilsmässa gäller inte faderskapspresumtionen. Det spelar här ingen roll om barnet föds strax efter att äktenskapet har blivit upplöst. Har äktenskapet blivit upplöst på grund av att mannen har avlidit ska den avlidne mannen presumeras vara far till barnet, om förlossningen sker inom rimlig tid efter dödsfallet. Med rimlig tid menas sådan tid att barnet kan vara avlat innan mannens död.
Det finns förslag om att byta ut ordet Faderskapspresumtion till Föräldraskapspresumtion för att samkönade par inte ska känna sig ifrågasatta av myndigheter. Ytterligare förslag finns om att göra Faderskapspresumtion könsneutral och införa den för barn som föds in i sambohushåll.
Kallas även pater est-regeln, av latinets pater est quem nuptiae demonstrant.