Kontinuitetsprincip är en av 5 viktiga principer domstolen (finns fler) använder för att utreda barns bästa.
- Kontaktprincipen
- Kontinuitetsprincipen
- Risken för att barnet far illa
- Föräldrarnas förmåga att samarbeta
- Barnets vilja
Kontinuitetsprincipen har främst vuxit fram i rättspraxis, men kan sägas vara en del av barnets grundläggande behov av trygghet och stabilitet i 6 kap. 1 § FB. Principen är en viktig presumtion när barnets bästa ska tolkas i samband med vårdnaden om barnet. Det blir ofta en stor omställning för ett barn att flytta till en annan miljö och byta vårdnadshavare, och detta måste vägas mot barnets behov av kontinuitet och stabilitet. Att flytta barnet till en ny miljö kan vara skadligt för barnets utveckling och därför ska inte ett barn förflyttas ifrån sin invanda miljö i onödan. När föräldrarna bor nära varandra minskar kontinuitetsprincipen till viss del i betydelse, eftersom det inte blir en lika stor omställning för barnet att byta vårdnadshavare och boende. Barnet kan t.ex. i dessa fall gå i samma skola och fortsätta med samma fritidsaktiviteter. Principen tillämpas ofta och ligger till grund för utgången av många domstolsavgöranden i vårdnadstvister.
När domstolen ska avgöra vad som är barnets bästa i en vårdnadstvist, måste domstolen göra en avvägning mellan de olika principerna. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna måste ibland ge vika för kontinuitetsprincipen. Ett barn som bott länge hos den ena föräldern kan ta skada av att behöva byta miljö och rutiner för att bo hos den andra föräldern. Då kan kontinuitet i tillvaron anses bättre för barnet än behovet av kontakt med båda föräldrarna, ibland trots att boendeföräldern aktivt har hindrat umgänget mellan barnet och den andra föräldern.
(ur LAGF03 Rättsvetenskaplig uppsats HT2014)
Ny forskning (ELVIS-CHESS) visar att barn mår bättre av växelvist boende än om barn endast bor med en förälder. Här är rättspraxis och socialtjänstens uppfattning ålderdomlig anser VBU.