Ordlista

Alienation

Alienation används för att beskriva en process där ett barn utvecklar ett starkt avståndstagande från en förälder. Begreppet används på olika sätt i forskning och praktik och har inte en helt enhetlig definition.

I litteratur om parental alienation används begreppet ofta för situationer där ett barns avståndstagande från en förälder bedöms sakna rimlig grund och har samband med påverkan eller beteenden från den andra föräldern. Ett barns motstånd mot eller avståndstagande från en förälder kan dock ha många olika orsaker. Det kan exempelvis handla om våld, övergrepp, omsorgsbrister, konflikter mellan föräldrarna, barnets egna erfarenheter, påverkan från en förälder eller flera samverkande faktorer.

Därför behöver orsakerna bakom ett barns avståndstagande bedömas individuellt. Alienation är inte en egen juridisk diagnos eller ett särskilt rättsligt begrepp i svensk lagstiftning.

Anmälningsskyldighet

Vissa myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast göra en anmälan till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Det gäller bland annat verksamheter inom hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och skola.

Även den som inte omfattas av anmälningsskyldigheten bör anmäla till socialnämnden om hen får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

Bestämmelser om anmälan om oro för barn finns i 19 kap. socialtjänstlagen (2025:400).

Barnets bästa

Barnets bästa är en grundläggande princip i bland annat barnkonventionen, föräldrabalken och socialtjänstlagen.

I frågor om vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande. Bedömningen ska göras utifrån det enskilda barnets situation. Särskild vikt ska läggas vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller andra övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa.

Barnet ska få information och möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Inom socialtjänsten ska det som bedöms vara barnets bästa i första hand beaktas vid alla åtgärder som rör barn. När det gäller vård- eller behandlingsinsatser ska barnets bästa vara avgörande.

Bedömningen av barnets bästa är alltså en individuell helhetsbedömning och inte en fast mall.

Barnets folkbokföring

Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av befolkningen i Sverige. Skatteverket ansvarar för folkbokföringen.

En person ska som huvudregel vara folkbokförd på den fastighet och i den kommun där personen anses vara bosatt. Bosättningen bedöms framför allt utifrån var personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila och, när personen bor på flera ställen, var den egentliga hemvisten finns.

Om ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare som inte bor tillsammans och barnet bor ungefär lika mycket hos båda, får barnet folkbokföras hos den vårdnadshavare som vårdnadshavarna gemensamt kommer överens om.

Ett barn kan bara vara folkbokfört på en adress, även om barnet bor växelvis hos båda föräldrarna.

Barns behov

Barn har många olika behov som behöver tillgodoses för att de ska kunna utvecklas och må bra. Det handlar bland annat om trygghet, omsorg, skydd, stabilitet, nära relationer, hälsa, utbildning, delaktighet och möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Barnets behov och barnets åsikter är inte motsatser. Barnets åsikter är en viktig del av bedömningen av vad som är bäst för barnet, samtidigt som vuxna har ansvar för att göra en helhetsbedömning av barnets behov och situation.

Barns boende

Med barnets boende avses var barnet faktiskt bor. Boende är inte samma sak som vårdnad eller folkbokföring.

Om föräldrarna har gemensam vårdnad kan de själva komma överens om barnets boende. Ett skriftligt avtal om boendet kan godkännas av socialnämnden och blir då juridiskt bindande på motsvarande sätt som ett domstolsavgörande.

Om föräldrarna inte kan komma överens kan domstolen besluta om barnets boende. Barnets bästa ska vara avgörande för beslutet.

Barns vilja

I lagstiftningen används framför allt uttrycket barnets åsikter.

Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Någon bestämd åldersgräns för när ett barn får komma till tals eller när barnets åsikter ska få en viss betydelse finns inte.

Barnets åsikter är en del av bedömningen av barnets bästa, men barnet ska inte behöva bära ansvaret för beslutet.

Ett barns uppfattning kan påverkas av många faktorer, exempelvis egna erfarenheter, relationerna till föräldrarna, rädsla, lojalitetskonflikter, familjens konfliktnivå eller påverkan från andra. Därför behöver barnets åsikter förstås i sitt sammanhang utan att det på förhand antas att de är vare sig helt självständiga eller påverkade.

Barns ålder och mognad

Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Det finns ingen bestämd ålder då ett barns åsikter automatiskt blir avgörande. Betydelsen måste bedömas individuellt.

Mognad handlar bland annat om barnets förmåga att förstå den aktuella frågan, vilka konsekvenser olika alternativ kan få och att uttrycka sina tankar och önskemål. Ålder kan ge viss vägledning men säger inte ensam hur moget ett barn är.

Bryssel II-förordningen

Den nu gällande Bryssel II-förordningen är rådets förordning (EU) 2019/1111, ibland kallad Bryssel IIb.

Förordningen innehåller regler om bland annat vilken medlemsstats domstolar som är behöriga i internationella frågor om äktenskap och föräldraansvar, hur avgöranden ska erkännas och verkställas mellan medlemsstater samt regler om internationella bortföranden av barn.

Förordningen tillämpas sedan den 1 augusti 2022 och ersatte den tidigare förordningen (EG) nr 2201/2003. I Sverige kompletteras den av lag (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.

Äldre ärenden kan i vissa situationer fortfarande omfattas av den tidigare förordningen på grund av övergångsbestämmelser.

Daglig omsorg

Vid gemensam vårdnad ska vårdnadshavarna som huvudregel fatta beslut som rör vårdnaden tillsammans.

Det innebär dock inte att båda vårdnadshavarna måste delta i varje vardagligt beslut. Den förälder som barnet vistas hos fattar normalt många beslut som hör till den löpande, dagliga omsorgen.

Det kan exempelvis handla om vardagliga frågor kring mat, kläder, sovtider, fritidsaktiviteter och andra praktiska frågor.

Beslut av mer ingripande betydelse för barnets framtid ska vid gemensam vårdnad normalt fattas gemensamt. Om den ena vårdnadshavaren tillfälligt är förhindrad att delta får den andra fatta beslut som inte utan olägenhet kan skjutas upp. Beslut av ingripande betydelse får dock normalt inte fattas ensam, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Gränsen mellan vardagliga beslut och beslut av mer ingripande betydelse är inte alltid exakt.

Domstolens utredningsskyldighet

Domstolen ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda.

Innan domstolen avgör ett sådant mål eller ärende ska socialnämnden få möjlighet att lämna upplysningar. Om ytterligare utredning behövs får domstolen ge socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att utse någon som utför en utredning.

Domstolen ska ange inom vilken tid utredningen ska vara klar. Tiden får normalt inte vara längre än fyra månader.

Om det inte är olämpligt ska utredaren höra barnet, redovisa barnets åsikter för domstolen och lämna ett förslag till beslut.

Om det är nödvändigt för att bedöma risken för att barnet far illa ska domstolen hämta in ett sakkunnigutlåtande från en legitimerad psykolog.

Bestämmelserna finns i 6 kap. 19 och 19 a §§ föräldrabalken.

Empirisk studie

En empirisk studie är en studie som bygger på systematiskt insamlade observationer eller data från verkligheten.

Empiriska data kan exempelvis samlas in genom:

  • observationer
  • intervjuer
  • enkäter
  • registerdata
  • experiment eller mätningar

Empiriska studier kan vara både kvalitativa och kvantitativa.

Enskild vårdnad

Den juridiska termen är vanligtvis ensam vårdnad.

Ensam vårdnad innebär att endast en person är vårdnadshavare för barnet och därmed har det rättsliga ansvaret och bestämmanderätten i frågor som omfattas av vårdnaden.

Ensam vårdnad innebär inte automatiskt att barnet saknar rätt till kontakt eller umgänge med den andra föräldern. Vårdnad, boende och umgänge är olika juridiska frågor.

Evidensbaserad praktik

Evidensbaserad praktik, EBP, innebär att beslut om insatser grundas på en medveten och systematisk sammanvägning av flera kunskapskällor.

Det handlar bland annat om:

  • bästa tillgängliga kunskap
  • den professionelles expertis
  • personens erfarenheter och önskemål
  • personens situation och de sammanhang och förutsättningar som påverkar beslutet

Olika kunskapskällor kan få olika stor betydelse beroende på frågan och det kunskapsunderlag som finns.

Evidensbaserad praktik är inte samma sak som att enbart använda en viss ”evidensbaserad metod”. Det är ett sätt att fatta välgrundade och transparenta beslut genom att väga samman relevant kunskap.

Socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Faderskaps- och föräldraskapspresumtion

När ett barn föds kan lagen i vissa fall automatiskt utgå från vem som är barnets andra rättsliga förälder.

Om modern är gift med en man när barnet föds ska mannen som huvudregel anses vara barnets far. Detta brukar kallas faderskapspresumtion.

Om modern är gift med en kvinna eller är registrerad partner när barnet föds ska hennes make eller registrerade partner som huvudregel anses vara barnets förälder.

Det finns särskilda regler om när ett sådant faderskap eller föräldraskap kan hävas eller ersättas av ett annat fastställt faderskap eller föräldraskap.

Bestämmelserna finns i 1 kap. föräldrabalken.

Familjerådgivningssamtal

Familjerådgivning är samtal som syftar till att hjälpa par och familjer att bearbeta samlevnadskonflikter. Kommunen ska erbjuda familjerådgivning till den som begär det.

Familjerådgivning skiljer sig från samarbetssamtal. I familjerådgivningen står relationen och samlevnadskonflikten i centrum, medan samarbetssamtal syftar till att hjälpa föräldrar att nå enighet i frågor om vårdnad, boende, umgänge och barnets försörjning.

Bestämmelserna finns i 13 kap. socialtjänstlagen (2025:400).

Fingerade personuppgifter

Fingerade personuppgifter innebär att en person får använda andra personuppgifter än sina verkliga för att skydda sig mot allvarlig brottslighet som riktar sig mot personens liv, hälsa, frihet eller frid.

Åtgärden är ett mycket långtgående skydd och kan bli aktuell när mindre ingripande skydd inte är tillräckligt. Fingerade personuppgifter får inte medges om personen kan få tillräckligt skydd genom skyddad folkbokföring.

Det är Polismyndigheten som beslutar om fingerade personuppgifter.

Bestämmelserna finns i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter.

Förmyndarskap

Vårdnad och förmyndarskap är två olika juridiska funktioner.

Vårdnaden gäller barnets personliga förhållanden.

Förmyndarskapet gäller framför allt barnets ekonomiska och rättsliga angelägenheter. Förmyndaren förvaltar barnets tillgångar och företräder barnet i ekonomiska frågor när barnet inte själv får göra det.

För ett barn som står under båda föräldrarnas vårdnad är föräldrarna normalt också barnets förmyndare. Om endast en förälder har vårdnaden är den föräldern normalt ensam förmyndare.

En person som är under 18 år kan inte vara förmyndare.

Bestämmelserna finns framför allt i 10–15 kap. föräldrabalken.

Föräldraansvar

Barn har enligt föräldrabalken rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Den som är vårdnadshavare ansvarar för barnets personliga förhållanden och för att barnets grundläggande behov tillgodoses.

Vårdnadshavaren ansvarar bland annat för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter samt för att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.

Bestämmelserna finns i 6 kap. 1–2 §§ föräldrabalken.

Gemensam vårdnad

Gemensam vårdnad innebär att två vårdnadshavare gemensamt har det rättsliga ansvaret för barnet.

Vårdnadshavarna ska som huvudregel fatta viktiga beslut om barnet tillsammans. Det kan exempelvis handla om frågor som rör barnets skolgång, viss hälso- och sjukvård eller andra beslut av större betydelse för barnets framtid.

Gemensam vårdnad betyder inte att barnet måste bo lika mycket hos båda föräldrarna. Vårdnad och boende är olika frågor.

Uttrycket delad vårdnad förekommer i vardagligt språk men kan vara missvisande, eftersom vårdnadsansvaret inte delas upp mellan föräldrarna.

Haagkonventionen 1996

1996 års Haagkonvention gäller behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och internationellt samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Konventionen är särskilt relevant när ett barns situation har anknytning till mer än ett land.

Den reglerar bland annat vilket lands myndigheter som är behöriga att fatta beslut om skyddsåtgärder för barnet och hur sådana beslut kan erkännas och verkställas i andra konventionsstater.

1996 års Haagkonvention ska inte blandas ihop med 1980 års Haagkonvention, som särskilt behandlar internationella bortföranden av barn.

Interimistiskt beslut

Ett interimistiskt beslut är ett tillfälligt beslut som gäller medan en fråga ännu inte har avgjorts slutligt.

I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan domstolen, om det behövs, fatta ett sådant beslut för tiden fram till dess att frågan avgörs genom ett beslut eller en dom som fått laga kraft, eller tills föräldrarna har träffat ett avtal som godkänts av socialnämnden.

Ett interimistiskt beslut kan ändras under processens gång.

Kontaktförbud

Kontaktförbud innebär att en person kan förbjudas att besöka, kontakta eller följa efter en annan person.

Kontaktförbud kan beslutas om det finns risk för att personen bland annat kommer att:

  • begå brott mot den som ska skyddas
  • förfölja eller allvarligt trakassera personen
  • otillbörligt övervaka personen
  • försöka påverka personen för att hindra hen från att lämna uppgifter till domstol eller en brottsbekämpande myndighet

Det finns olika former av kontaktförbud med olika omfattning.

Bestämmelserna finns i lagen (1988:688) om kontaktförbud.

Kontaktperson

En kontaktperson är en stödinsats som socialnämnden kan utse för att hjälpa en person och dennes närmaste i personliga angelägenheter.

En kontaktperson utses när den enskilde begär eller samtycker till insatsen.

Det finns också särskilda bestämmelser om kvalificerade kontaktpersoner för unga som behöver särskilt stöd och vägledning.

Bestämmelserna finns i 13 kap. 7 § socialtjänstlagen (2025:400).

Kontaktprincipen

Kontaktprincipen är ett uttryck som framför allt har använts inom familjerätten för tanken att barn som utgångspunkt har behov av en nära och god relation till båda sina föräldrar.

Sedan 2025 anges detta inte längre som en omständighet som domstolen särskilt ska beakta i portalbestämmelsen om barnets bästa i 6 kap. 2 a § föräldrabalken. Där lyfts numera särskilt risken för att barnet far illa.

Barnets relation till båda föräldrarna kan fortfarande ha stor betydelse i bedömningen. Barnet har enligt 6 kap. 15 § rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom när umgänge strider mot barnets bästa.

Risken för att barnet far illa får alltså aldrig vägas ned till förmån för en princip om kontakt med båda föräldrarna.

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen är ett uttryck som används för att beskriva betydelsen av stabilitet och kontinuitet i ett barns liv.

Vid bedömningen av barnets bästa kan exempelvis barnets etablerade relationer, boendesituation, skola, förskola, fritidsaktiviteter och övriga sociala miljö ha betydelse.

Kontinuitet är dock inte en självständig regel som automatiskt avgör ett mål om vårdnad eller boende. Barnets bästa ska bedömas individuellt utifrån samtliga relevanta omständigheter. Risken för att barnet far illa ska ges särskild betydelse.

Kvarskrivning – äldre begrepp

Kvarskrivning är ett äldre begrepp.

Den 1 januari 2019 ersattes kvarskrivning av skyddad folkbokföring.

Personer som före lagändringen hade fått kvarskrivning ansågs från och med den 1 januari 2019 i stället ha skyddad folkbokföring under den återstående tiden för beslutet.

Se Skyddad folkbokföring.

Lojalitetskonflikt

En lojalitetskonflikt kan uppstå när ett barn upplever att relationen till en person står i konflikt med relationen till någon annan, exempelvis när föräldrar befinner sig i en svår konflikt.

Barnet kan exempelvis känna att det måste välja sida, undvika att berätta positiva saker om den andra föräldern eller försöka anpassa sig till motstridiga förväntningar.

Barn reagerar mycket olika på föräldrars konflikter. Ett barns starka ställningstagande för eller emot en förälder kan ha flera möjliga orsaker och bör därför inte automatiskt tolkas som resultatet av påverkan från den andra föräldern.

Medling

Domstolen får utse en medlare som ska försöka hjälpa föräldrarna att nå en samförståndslösning som är förenlig med barnets bästa.

Medlaren ska ha relevant utbildning och yrkeserfarenhet och vara lämplig för uppdraget.

Medlaren ska normalt lämna sin redogörelse till domstolen inom högst fyra veckor. Tiden kan förlängas om det finns förutsättningar att nå en samförståndslösning.

Bestämmelserna finns i 6 kap. 18 a § föräldrabalken.

Omsorgsförmåga

Omsorgsförmåga beskriver en vårdnadshavares eller annan omsorgspersons förmåga att möta ett barns behov.

Det kan bland annat handla om förmågan att:

  • ge barnet trygghet och stabilitet
  • tillgodose barnets fysiska och känslomässiga behov
  • skydda barnet från att fara illa
  • ge lämplig tillsyn och vägledning
  • uppmärksamma barnets hälsa och utveckling
  • stödja barnets skolgång och sociala utveckling
  • sätta barnets behov framför egna konflikter och intressen

Omsorgsförmåga behöver bedömas utifrån det enskilda barnet och familjens situation. En förälders styrkor eller svårigheter inom ett område säger inte automatiskt hur omsorgsförmågan ser ut i sin helhet.

Orosanmälan

En orosanmälan är en anmälan till socialnämnden om att ett barn kan behöva skydd eller stöd.

Vissa myndigheter och yrkesverksamma är enligt socialtjänstlagen skyldiga att genast anmäla om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

Andra personer omfattas inte av samma lagstadgade skyldighet men bör anmäla om de känner till eller misstänker att ett barn far illa.

När en anmälan kommer in ska socialnämnden genast bedöma om barnet behöver omedelbart skydd. Socialnämnden ska därefter normalt inom 14 dagar besluta om en utredning ska inledas eller inte, om det inte redan pågår en utredning.

En orosanmälan ”godkänns” eller ”avslås” alltså inte. Socialtjänsten bedömer uppgifterna och beslutar om en utredning ska inledas.

Polishämtning

Vid verkställighet av ett avgörande om vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande av barn kan domstolen i vissa fall besluta att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg.

När det gäller vårdnad, boende eller överlämnande får hämtning beslutas om verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider allvarlig skada.

Vid verkställighet av umgänge är kraven särskilt höga. Hämtning får då beslutas endast om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern.

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid verkställigheten.

Presumtion

En presumtion är ett antagande som enligt en rättsregel gäller tills något annat visas eller fastställs.

Exempel:

  • Om modern är gift med en man när barnet föds ska mannen som huvudregel anses vara barnets far.
  • Om modern är gift med en kvinna eller är registrerad partner när barnet föds ska hennes make eller registrerade partner som huvudregel anses vara barnets förälder.
  • En anställning gäller som huvudregel tills vidare enligt lagen om anställningsskydd.

En presumtion kan under de förutsättningar som lagen anger brytas eller motbevisas.

Prövningstillstånd

Prövningstillstånd innebär att en högre domstol först prövar om ett överklagat mål ska tas upp till fullständig prövning.

Reglerna skiljer sig mellan olika domstolar och måltyper.

För hovrätten finns flera grunder för prövningstillstånd, exempelvis att det finns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande eller att målet behöver prövas för att hovrätten ska kunna bedöma om avgörandet är riktigt.

I Högsta domstolen är den viktigaste grunden att avgörandet kan få betydelse som prejudikat, alltså ge vägledning för framtida liknande fall. Det finns även särskilda extraordinära grunder.

Resekostnader

När ett barn bor hos endast en förälder kan det uppstå kostnader för resor i samband med barnets umgänge med den andra föräldern.

Den förälder som barnet bor hos ska enligt föräldrabalken bidra till resekostnaderna efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.

Hur kostnaderna ska fördelas måste därför bedömas i det enskilda fallet.

Frågan om resekostnader kan ingå som en del av frågan om umgänge.

Rättegångskostnader

I mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge är huvudregeln att vardera parten betalar sina egna rättegångskostnader.

En part kan dock i vissa fall bli skyldig att helt eller delvis ersätta motpartens kostnader, exempelvis om parten har orsakat onödig rättegång eller bedrivit processen vårdslöst, eller om det annars finns särskilda skäl.

Rättsskydd i hemförsäkring kan i vissa fall täcka delar av kostnaderna för juridiskt ombud. Villkoren varierar mellan försäkringsbolag och försäkringar.

Rättshjälp

Rättshjälp innebär att staten under vissa förutsättningar betalar en del av kostnaderna för juridiskt biträde och vissa andra kostnader i en rättslig angelägenhet.

Möjligheten till rättshjälp beror bland annat på den enskildes ekonomiska förhållanden, vilken typ av fråga det gäller och om personen har möjlighet att använda rättsskydd genom en försäkring.

Den som har ett rättsskydd som omfattar tvisten kan normalt inte få rättshjälp för samma kostnader.

Samarbetssamtal

Samarbetssamtal är strukturerade samtal under sakkunnig ledning som ska hjälpa föräldrar att nå enighet i frågor som gäller:

  • vårdnad
  • boende
  • umgänge
  • barnets försörjning

Kommunen ska erbjuda föräldrar samarbetssamtal. Socialnämnden ska också erbjuda hjälp med att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge.

Samarbetssamtal skiljer sig från familjerådgivning genom att fokus ligger på föräldrasamarbetet och barnets situation snarare än på parrelationen.

Samboförhållande

Om två föräldrar som har gemensam vårdnad separerar fortsätter vårdnaden att vara gemensam. En separation i sig förändrar alltså inte vårdnaden.

Om någon av föräldrarna vill ändra vårdnaden kan frågan prövas av domstol. Föräldrarna kan också träffa ett skriftligt avtal om vårdnaden som blir giltigt om socialnämnden godkänner det.

Samma princip gäller när gifta föräldrar separerar: förändringen i relationen förändrar inte automatiskt vårdnaden.

Samförståndslösning

En samförståndslösning innebär att parterna själva når en överenskommelse i stället för att domstolen avgör tvisten fullt ut.

I familjerättsliga mål ska en lösning alltid vara förenlig med barnets bästa. En överenskommelse är därför inte ett mål i sig om den riskerar att vara skadlig för barnet.

Domstolen kan bland annat använda samarbetssamtal eller medling för att försöka hjälpa föräldrarna att nå en lämplig lösning.

I situationer med exempelvis våld, hot, stark rädsla eller en allvarlig maktobalans kan möjligheten att nå en trygg och frivillig samförståndslösning behöva bedömas särskilt.

Sekretessmarkering

En sekretessmarkering är en markering i folkbokföringen som signalerar att särskild försiktighet ska iakttas innan uppgifter om personen lämnas ut.

Sekretessmarkeringen innebär inte i sig att uppgifterna automatiskt är hemliga. När någon begär ut en uppgift ska en noggrann sekretessprövning göras.

Sekretessmarkering är inte samma sak som skyddad folkbokföring. De är olika former av skydd för personuppgifter.

Skatteverket beslutar om sekretessmarkering.

Skyddad folkbokföring

Skyddad folkbokföring kan beviljas en person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för brott, förföljelser eller allvarliga trakasserier.

Personen kan då vara folkbokförd på en annan folkbokföringsort än den där personen faktiskt bor. Syftet är att göra det svårare för en hotande person att ta reda på var personen befinner sig.

Skyddad folkbokföring kan också under vissa förutsättningar omfatta familjemedlemmar.

Skatteverket beslutar om skyddad folkbokföring.

Skyddad folkbokföring ersatte det tidigare skyddet kvarskrivning den 1 januari 2019.

Snabbupplysning

Snabbupplysning är ett vanligt uttryck för de upplysningar som domstolen kan begära från socialnämnden inför ett tillfälligt, interimistiskt beslut om vårdnad, boende eller umgänge.

Innan socialnämnden lämnar upplysningarna ska nämnden, om det inte är olämpligt, höra föräldrarna och barnet.

Vilka uppgifter som behöver tas fram beror på den aktuella frågan och situationen. Syftet är att ge domstolen ett tillräckligt underlag för det beslut som behöver fattas under tiden målet pågår.

Stafettsocionom

Stafettsocionom eller hyrsocionom är benämningar på socionomer som arbetar som konsulter och tillfälligt anlitas av exempelvis en kommun eller annan verksamhet.

De kan bland annat anlitas vid personalbrist, hög arbetsbelastning eller behov av särskild kompetens.

En stafettsocionom utför i grunden samma myndighets- eller socialtjänstuppgifter som andra socionomer inom ramen för det uppdrag personen har fått och omfattas av de regler som gäller för verksamheten.

Tillsynsansvar

Vårdnadshavaren ansvarar för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Tillsynsansvaret innebär bland annat att vårdnadshavaren ska vidta rimliga åtgärder för att skydda barnet från att skadas och för att hindra att barnet skadar andra.

Vilken tillsyn som behövs förändras när barnet blir äldre och mer självständigt.

Vid gemensam vårdnad har båda vårdnadshavarna det rättsliga ansvaret. I vardagen utövas den praktiska tillsynen ofta av den vuxne som barnet för tillfället vistas hos.

Eventuellt skadeståndsansvar är en separat juridisk fråga och avgörs enligt reglerna om skadestånd. Det följer inte automatiskt av vem barnet råkade vistas hos när något inträffade.

Umgänge

Barnet har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa.

Umgänge är i första hand en rättighet för barnet, inte en absolut rättighet för en förälder.

Umgänge kan ske genom att barnet och föräldern träffas men också genom annan kontakt, exempelvis telefon- eller videosamtal.

Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses.

Barnets bästa är alltid avgörande. Om ett umgänge riskerar att skada barnet ska den risken väga tyngre än intresset av kontakt.

Barnet ska få möjlighet att framföra sina åsikter och dessa ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Umgängessabotage

Umgängessabotage är ett uttryck som används när en förälder utan godtagbara skäl motverkar eller försvårar barnets umgänge med den andra föräldern.

Begreppet är inte ett särskilt brott eller ett särskilt definierat rättsligt begrepp i föräldrabalken.

Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses.

Att begränsa eller motsätta sig umgänge på grund av en verklig risk för våld, övergrepp eller att barnet annars far illa är inte detsamma som omotiverat hindrande av umgänge. Barnets bästa och risken för att barnet far illa ska alltid bedömas först.

Ett återkommande och omotiverat hindrande av barnets kontakt kan vara en av flera omständigheter som får betydelse i en framtida bedömning av vårdnad, boende eller umgänge.

Umgängesstöd

När domstolen beslutar om umgänge mellan ett barn och en förälder som barnet inte bor med får domstolen besluta att en person som socialnämnden utser ska medverka vid umgänget, om barnet behöver det.

Detta kallas umgängesstöd.

Ett beslut om umgängesstöd ska gälla under en viss tid. Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt.

Underhållsbidrag

Föräldrarna ska svara för barnets underhåll efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

En förälder ska normalt betala underhållsbidrag till barnet om föräldern:

  • inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor med barnet, eller
  • har gemensam vårdnad men barnet varaktigt bor endast hos den andra föräldern

Underhållsbidrag kan bestämmas genom avtal eller dom.

Underhållsskyldigheten gäller normalt till dess barnet fyller 18 år. Om barnet därefter fortfarande går i grundskola, gymnasieskola eller jämförlig grundutbildning kan skyldigheten fortsätta under skolgången, längst tills barnet fyller 21 år.

Underhållsstöd

Underhållsstöd är ett ekonomiskt stöd från Försäkringskassan som under vissa förutsättningar kan betalas när ett barns föräldrar inte bor tillsammans och den bidragsskyldiga föräldern inte betalar tillräckligt underhåll direkt till barnet.

Underhållsstöd kan bland annat lämnas som:

  • fullt underhållsstöd
  • utfyllnadsbidrag, när den andra föräldern betalar ett lägre belopp
  • förlängt underhållsstöd för vissa barn över 18 år som fortfarande studerar

Det tidigare underhållsstödet vid växelvis boende finns inte längre.

När Försäkringskassan betalar underhållsstöd kan den bidragsskyldiga föräldern bli skyldig att betala tillbaka hela eller delar av beloppet till Försäkringskassan utifrån sin ekonomiska förmåga.

Verkställighet

Verkställighet innebär att en dom, ett beslut eller ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad, boende eller umgänge genomförs i praktiken.

Ansökan om verkställighet görs hos tingsrätten.

Vid verkställighet ska barnets bästa komma i främsta rummet och barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Domstolen försöker i första hand skapa förutsättningar för frivillig fullgörelse. Vid behov kan domstolen bland annat besluta om vite och, under särskilda förutsättningar, polishämtning.

Domstolen ska vägra verkställighet om den uppenbart är oförenlig med barnets bästa.

Vite

Vite är ett ekonomiskt påtryckningsmedel som en domstol eller myndighet kan använda för att få någon att följa ett beslut eller föreläggande.

I familjerättsliga sammanhang kan vite exempelvis användas vid verkställighet av ett avgörande om vårdnad, boende eller umgänge.

Ett vite är inte samma sak som böter. Vitet behöver normalt först ha förelagts och därefter kan frågan om att döma ut det prövas om personen inte har följt föreläggandet.

Vid verkställighet ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet.

Vårdnadshavare

En vårdnadshavare är den person som har det rättsliga ansvaret för ett barn.

Vårdnadshavaren ansvarar bland annat för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran tillgodoses.

Vårdnadshavaren ansvarar också för att barnet får den tillsyn, försörjning och utbildning som barnet behöver.

Vårdnad är inte samma sak som barnets boende. En förälder kan därför vara vårdnadshavare även om barnet huvudsakligen bor hos den andra föräldern.

Vårdnadsutredning

En vårdnadsutredning är en utredning som görs på uppdrag av domstolen när det behövs ett mer omfattande underlag i ett mål om vårdnad, boende eller umgänge.

Utredningen utförs vanligtvis inom socialtjänstens familjerätt.

Domstolen bestämmer vilka frågor som ska utredas och anger en tidsfrist. Utredningstiden får normalt inte sättas längre än fyra månader, men kan förlängas om det finns särskilda skäl.

Om det inte är olämpligt ska utredaren:

  • höra barnet
  • redovisa barnets åsikter för domstolen
  • lämna ett förslag till beslut

Utredarens uppgift är alltså inte att själv fastställa vem som ska ha vårdnaden. Utredaren tar fram ett beslutsunderlag och lämnar ett förslag. Det är domstolen som fattar beslutet.

Utredningen kan avse vårdnad, barnets boende, umgänge eller flera av dessa frågor samtidigt.

Växelvist boende

Växelvist boende innebär att barnet har ett varaktigt boende hos båda föräldrarna och bor en betydande del av tiden hos vardera.

Det finns ingen bestämd procentsats i föräldrabalken som automatiskt avgör när ett boende ska betraktas som växelvist.

Föräldrar med gemensam vårdnad kan själva komma överens om växelvist boende. Domstolen kan också besluta om barnets boende. Barnets bästa ska alltid vara avgörande.

Vid bedömningen kan bland annat barnets behov av stabilitet, föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar, avståndet mellan hemmen, barnets skola och fritidsaktiviteter samt barnets egna åsikter ha betydelse.

Barnet kan endast vara folkbokfört på en adress. Om barnet har två vårdnadshavare som inte bor tillsammans och barnet tillbringar dygnsvilan ungefär lika mycket hos båda, får barnet folkbokföras hos den vårdnadshavare som de gemensamt kommer överens om.

Äktenskapsskillnad

Äktenskapsskillnad är den juridiska termen för skilsmässa.

När föräldrar som har gemensam vårdnad skiljer sig fortsätter den gemensamma vårdnaden automatiskt efter skilsmässan, om vårdnaden inte ändras genom dom eller ett godkänt avtal.

En skilsmässa innebär alltså inte i sig att någon av föräldrarna får ensam vårdnad.

Om någon av föräldrarna vill ändra vårdnaden kan domstolen besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller att en förälder ska ha ensam vårdnad. Vid bedömningen ska barnets bästa vara avgörande.

I ett mål om äktenskapsskillnad kan domstolen också pröva frågor om bland annat vårdnad, boende och umgänge.