Om du misstänker att ett barn far illa ska du anmäla din oro till socialtjänsten. Du behöver inte ha bevis, men var noga med vad du faktiskt vet. I en konflikt mellan föräldrar kan uppgifter om den ena föräldern komma från den andra föräldern eller från barnet och behöver inte stämma med sanningen. Exempelvis kan en förälder uppmuntra ett barn att överdriva eller ljuga om fel och brister hos den andra föräldern till professionella i skolan eller i vården. Ta uppgifterna på allvar, men skriv inte vidare en uppgift som om du själv hade bekräftat den. Ange vem som har berättat vad, vad barnet har sagt med egna ord och vad du själv har sett eller hört.

Om du inte vet om det finns anledning att misstänka att barnet far illa, kan det vara klokt att lyssna till föräldrarna och andra vuxna som känner barnet, när det är lämpligt och säkert. Om du kan få bara lite mer perspektiv på situationen kan det vara lättare att ta ställning till eventuell oro. Men sådana efterforskningar får inte bli ett sätt att skjuta upp en anmälan när misstanke redan finns.

Tyvärr finns det ännu ett övervägande du kan behöva göra. Socialtjänstens erfarenhet av barn som tar avstånd från en förälder varierar kraftigt. Den som tar emot en orosanmälan känner inte nödvändigtvis till hur påverkan och lojalitetskonflikter kan se ut. Om barnets avståndstagande och anklagelser mot en förälder bättre förklaras av en lojalitetskonflikt eller påverkan från närstående vuxna, är det mycket möjligt att de som tar emot orosanmälan tyvärr inte kan hjälpa familjen och i stället gör situationen värre. Myndigheten är också kraftigt överbelastad och har mycket hög personalomsättning. De som jobbar med att utreda barns behov saknar i de flesta fall utbildning för uppgiften.

När en person i sin yrkesroll gör en orosanmälan av oro för ett barns bästa har hen därmed fullgjort sin lagstadgade skyldighet. Men det är tyvärr möjligt att orosanmälan, på grund av brister i utredning och insatser, skadar barnet och föräldrarnas möjligheter att hitta fram till ett bättre samföräldraskap. Att göra en orosanmälan låter enkelt men är i vissa fall ett svårt etiskt dilemma för den professionella person som verkligen bryr sig om hur det går för barnet och familjen.

I många fall där barn tar avstånd från en förälder är det bättre att föräldrarna får hjälp av familjerätten, via samarbetssamtal och andra insatser för barn och familjer där föräldrarna är separerade. Då behöver föräldrarna uppmärksammas på detta behov.