Vart ska man vända sig?
På den här sidan får du en överblick över vilka vägar som finns när samarbetet kring barnen har låst sig.
Du kan läsa om vilket stöd socialtjänsten och familjerätten kan erbjuda, och vad en process i domstol innebär.
Vi beskriver både vad du kan hoppas få hjälp med och vilka begränsningar och risker som kan finnas.
Familjerättens samarbetssamtal
Familjerätten erbjuder samarbetssamtal till föräldrar som har svårt att komma överens efter en separation. Samtalen handlar oftast om vårdnad, boende, umgänge och hur samarbetet kring barnet kan fungera bättre.
Vad kan man hoppas på?
Familjerätten är van att träffa föräldrar i konflikt och där man saknar samsyn på barnets situation och behov. Familjerättssekreterare kan därför i större utsträckning än hos Barn-och-Unga förstå och hantera att barn väljer sida och speglar en av föräldrarna mot den andra.
När samtalen fungerar bra kan de ge föräldrarna ett lugnare sammanhang där någon utomstående hjälper till att hålla fokus på barnet och på konkreta lösningar.
Det kan handla om hämtning och lämning, lov, kontakt med skola och vård eller hur föräldrarna ska kommunicera. Om föräldrarna blir överens kan familjerätten också hjälpa till att skriva avtal om vårdnad, boende och umgänge.
Vilka risker finns?
Samarbetssamtal bygger på att båda föräldrarna vill försöka hitta en lösning. Samtalsledaren kan hjälpa till att strukturera samtalet, men kan inte bestämma hur vårdnad, boende eller umgänge ska se ut.
Det kan därför bli problematiskt om konflikten egentligen handlar om våld, hot, stark kontroll, missbruk eller andra allvarliga förhållanden. I sådana situationer kan gemensamma samtal vara olämpliga, särskilt om det finns en tydlig maktobalans mellan föräldrarna, vilket det ofta gör om barnet har tagit sida i en lojalitetskonflikt.
Normalt sett tas inga anteckningar under själva mötet och föräldrarna varnas att de inte ska använda något som sägs på mötena i framtida vårdnadstvist. Detta medför tyvärr att det i efterhand är svårt eller omöjligt att åberopa någonting man kommit överens om eller motbevisa påståenden om vad som hände på mötet.
En annan risk är att en komplicerad situation behandlas som om den främst vore ett kommunikationsproblem. För en förälder som hoppas att någon ska utreda vad som faktiskt har hänt kan samarbetssamtalen därför bli en besvikelse.
Domstolen
Om föräldrarna inte kan komma överens om vårdnad, boende eller umgänge kan en förälder vända sig till tingsrätten. Som huvudregel behöver man först ha deltagit i ett informationssamtal hos kommunen. Därefter kan man lämna in en stämningsansökan och beskriva vad man vill att domstolen ska besluta och varför.
Domstolen försöker ofta först se om föräldrarna kan nå en lösning tillsammans. Den kan ge familjerätten i uppdrag att hålla samarbetssamtal eller utse en särskild medlare. Om det inte går att komma överens kan domstolen begära en utredning från familjerätten och slutligen själv besluta vad som ska gälla. Domstolen kan också fatta tillfälliga, så kallade interimistiska, beslut medan processen pågår.
Vad kan man hoppas på?
En domstolsprocess kan vara nödvändig när frivilliga försök till samarbete inte fungerar. Den ger möjlighet att få frågan prövad av en oberoende domstol och att få ett tydligt och juridiskt bindande beslut.
Under processen kan det också öppnas nya möjligheter att hitta en överenskommelse genom medling eller samarbetssamtal. Om föräldrarna ändå inte kan enas är det domstolens uppgift att avgöra frågan utifrån barnets bästa.
Vilka risker finns?
En vårdnadstvist kan bli lång, kostsam och känslomässigt krävande. Det finns ofta rättsskydd i hemförsäkringen och rättshjälp av staten för dem som saknar tillräcklig inkomst, men kostnaderna kan ändå hamna på flera hundra tusen kronor.
När konflikten flyttas in i domstolen finns också en risk att motsättningarna mellan föräldrarna fördjupas och att barnet påverkas av en långvarig konflikt.
I föräldraalienationsfall finns en betydande risk att beslut i linje med den avvisade förälderns önskemål inte följs av barnet och den andra föräldern. Det kan vara svårt eller omöjligt att verkställa sådana beslut, och svårare ju längre tiden går och ju äldre barnet är.
En vårdnadstvist gör samtidigt att man inte på egen hand kan söka samarbetssamtal och socialtjänsten är ofta motvillig att erbjuda familjebehandling för föräldrarna under pågående vårdnadstvist.
En vårdnadstvist kan därför vara viktig när andra vägar inte fungerar, men den löser inte i sig de bakomliggande problemen i familjen.
Socialtjänstens "Barn-och-Unga"
Kommunerna organiserar sin socialtjänst på olika sätt. I varje kommun finns dock någon del av socialtjänsten som arbetar med oro kring barns och ungas utveckling och välmående.
Som förälder eller närstående kan man vända sig dit om man är orolig för ett barn och hoppas få stöd. Det kan till exempel handla om familjebehandling, kontaktperson eller kontaktfamilj. I mer allvarliga situationer kan barnet också placeras i jourhem eller familjehem, antingen frivilligt enligt socialtjänstlagen eller med stöd av LVU.
Vad kan man hoppas på?
I bästa fall gör socialtjänsten en grundlig utredning där barnets situation och behov belyses från flera håll.
Socialtjänsten kan också bevilja stöd tidigt i processen. Familjebehandling kan till exempel hjälpa föräldrar att förbättra relationen till varandra och till barnet.
De flesta insatser är dock frivilliga. Om den andra föräldern inte vill medverka kan socialtjänstens möjligheter därför vara begränsade.
Vilka risker finns?
Socialtjänstens barn- och ungdomsenheter är i första hand inriktade på att utreda om barn far illa. De är inte alltid vana vid situationer där föräldrar är i långvarig konflikt och har helt olika bilder av vad som händer i familjen.
Det kan också saknas kunskap om hur barn påverkas av lojalitetskonflikter, hur barns berättelser kan förändras över tid och hur barn kan påverkas av vuxna i sin närhet.
Många socialsekreterare arbetar dessutom under hög belastning och personalomsättningen kan vara stor. Det kan leda till brister i dokumentation och kontinuitet. Anteckningar kan ibland skrivas långt efter ett möte och ge en annan bild än den man själv upplevde.
En annan risk är att barnets berättelse får mycket stor tyngd utan att andra informationskällor vägs in tillräckligt.
Det är viktigt att känna till att även familjebehandlingen ger information till utredningen. Om man som förälder i ett behandlingssamtal blir upprörd kan detta sedan användas emot en i utredningen och senare i tingsrätten.
För en förälder som upplever sig obefogat avvisad av sitt barn kan detta bli mycket svårt. Formuleringar i socialtjänstens dokumentation kan senare användas i en vårdnadsprocess, även om de bygger på uppgifter som aldrig har prövats ordentligt.
Det är också viktigt att känna till att en utredning som endast leder till frivilliga insatser normalt inte kan överklagas på samma sätt som ett beslut om en tvingande insats. Det som dokumenteras kan därför få betydelse långt senare, exempelvis i en process i tingsrätten.