För dig inom socialtjänst och familjerätt

Du som arbetar inom socialtjänst eller familjerätt möter några av de svåraste familjeärendena som finns, där barns relationer, trygghet och rättigheter står på spel samtidigt. VBU vill vara ett kunskapsstöd för dig i det arbetet. Här samlar vi fördjupning, bedömningsstöd och forskning.

Ladda ner broschyren

Vår utgångspunkt

Vi vet att ert uppdrag är komplext, och att besluten sällan är enkla. Vår hållning är att barnets rätt till relationer och barnets rätt till skydd måste vägas samman istället för att spelas ut mot varandra. Ett barn som avvisar en förälder kan göra det av goda skäl, och det kan vara ett uttryck för påverkan. Att skilja dessa åt är er uppgift, och den förtjänar både tid och tillförlitliga metoder.

Barnets bästa i bedömningen

Barnets bästa är en grundläggande princip i svensk lag och i Barnkonventionen: beslut om vårdnad, boende och umgänge ska utgå från vad som är bäst för barnet, inte för de vuxna. I bedömningen vägs bland annat in:

  • Barnets rätt till skydd från våld, övergrepp och försummelse.
  • Barnets hälsa, trygghet och emotionella utveckling – på kort och lång sikt.
  • Barnets behov av en nära och trygg relation till båda sina föräldrar och övriga närstående.
  • Barnets åsikter och önskemål, utifrån ålder och mognad.

Barnets bästa ser olika ut från fall till fall och måste bedömas individuellt, på både kort och lång sikt. Att lyssna på barnet är inte detsamma som att lägga beslutet på barnet – ett barn ska få vara barn, och ansvaret för avgörande beslut ligger hos de vuxna.

Exempel på avvägning: Att flytta ett barns boende från en förälder till den andra bryter mot barnets behov av kontinuitet och kan vara uppslitande på kort sikt. Mot det ska vägas risken för att barnet helt förlorar en trygg relation med en förälder, kanske för lång tid, vilket kan vara djupt skadligt på lång sikt. Båda hänsynen är verkliga och måste vägas mot varandra.

Det rättsliga ramverket

Socialnämnden ansvarar för att utredningar och beslut följer svensk lag,
Europakonventionen och Barnkonventionen. Några artiklar är särskilt relevanta:

Europakonventionen, artikel 8
– rätten till skydd för privat- och familjeliv.

VBU:s tolkning: att utsätta ett barn för påverkan som bryter en trygg
föräldrarelation är ett ingrepp i barnets familjeliv.

Barnkonventionen, artikel 3 – barnets bästa

Vid alla beslut och åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet.
Barnets bästa är inte alltid detsamma som det barnet själv önskar, men barnets
perspektiv ska vara en central del av bedömningen.

Barnkonventionen, artikel 6
– barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling.

Barnkonventionen, artikel 8
– barnets rätt till sin identitet, sitt namn och sina släktförhållanden.

Barnkonventionen, artikel 9
– barnets rätt till regelbunden kontakt med båda föräldrarna, så länge det
inte är skadligt för barnet. Barn ska inte behöva välja bort en förälder.

Barnkonventionen, artikel 12
– barnets rätt att fritt uttrycka sina åsikter, utifrån ålder och mognad.

Viktigt om artikel 12

Att barnet har rätt att komma till tals är inte detsamma som att barnet ska bära
beslutet. Samtidigt får ett barns uttryckta vilja aldrig avfärdas som
”inte på riktigt”. Att väga barnets röst mot barnets bästa, och förstå vad som
kan ligga bakom barnets känslor och tankar, är en uppgift för professionen att
göra sakligt och med barnets säkerhet främst.

När ett barn avvisar en förälder

Det finns många möjliga skäl till att ett barn drar sig undan eller avvisar en förälder. Ett av dem är att barnet påverkats av den andra föräldern (eller annan närstående vuxen) att ta avstånd utan giltiga skäl. Det är detta som ibland kallas föräldraalienation. Det är könsneutralt och förekommer i alla slags familjer och samhällsklasser.

Beteenden som kan förekomma vid påverkan:

  • Att tala nedsättande om den andra föräldern inför barnet.
  • Att hindra eller försvåra kontakt med den andra föräldern.
  • Att lägga skuld på barnet för att det vill träffa den andra föräldern.
  • Att få barnet att uppfatta den andra föräldern som farlig eller likgiltig utan grund,
  • Att underminera den andra förälderns auktoritet som förälder,
  • Att sudda ut och ersätta den andra föräldern, exempelvis genom att kalla hen vid namn istället för mamma/pappa och ta bort bilder på föräldern,
  • Att få barnet att svika den andra förälderns tillit, exempelvis genom att spionera eller rapportera om den andra föräldern.

Dessa beteenden kan vara svåra att upptäcka i en utredning, då många föräldrar förstår bättre än att visa dessa öppet inför socialsekreterare. Därför behöver utredare undersöka djupare och bredare än genom bara intervjuer, genom att också väga in föräldrarnas beteenden tidigare och mellan möten, och efterfråga information från tredje part såsom lärare och vårdpersonal.

Barns berättelser och minnen

Det kan vara svårt att förstå och bemöta ett barn som anför orimliga eller orealistiska anklagelser mot en förälder. Det finns ett högt värde i att ta barnets berättelse som uttryck för barnets upplevelse och vilja, men det kan också finnas flera anledningar till barnets berättelser:

  • Barnet berättelse överensstämmer med barnets minne som stämmer med vad som hände
  • Barnets berättelse överensstämmer med barnets minne som inte stämmer med vad som hände
  • Barnets berättelse stämmer inte överens med vad barnet minns

Barn över en viss ålder kan, precis som vuxna, stundvis ljuga för att få någon slags fördel i stunden. Det kan vara att göra en vuxen nöjd eller för att få sin vilja igenom. Men barns berättelser kan skilja sig från verkligheten utan att barnet vet om det. Barn har en rikare fantasi än vuxna, lever sig lättare in i olika möjliga scenarier, och har därför mer påverkbara minnen. Mycket forskning över många decennier har visat att barns minne är mycket föränderligt. Elisabeth Loftus är en sådan expert och forskare, och presenterar sin forskning väl i detta föredrag.

 

Barnets beteende är ofta säreget

Ett barn som under påverkan tagit obefogat avstånd från en god förälder uppvisar ofta flera av följande beteenden, frekvent beskrivna i forskning:

1. Svartvitt tänkande där den ena föräldern utmålas som enbart dålig.

2. Kampanj av nedsvärtning av ena föräldern, där barnet gärna berättar för alla som vill lyssna hur usel hen är

3. Reflexmässigt stöd för den andra föräldern. 

4. Triviala eller absurda skäl för avståndstagandet. (I många fall förekommer inte anklagelser om allvarliga missförhållanden eller våld.)

5. Avståndstagande eller ogillande av hela förälderns nätverk av släkt och vänner. 

6. Barnet insisterar att hens åsikter och attityder är helt hens egna.

7. Avsaknad av skuldkänslor över avståndstagandet eller elakheterna barnet riktar mot föräldern.

8. Användning av ”lånade scenarios”, där barnet rättfärdigar avståndstagandet genom beskrivningar av situationer som andra varit med om.

Punkt 1, 2, och 7 är speciellt viktiga, eftersom barn som far illa i missförhållanden mer sällan – och oftast i extrema situationer – uppvisar dessa beteenden.

Bedömningsstöd och instrument

Det finns strukturerade instrument och ramverk som kan komplettera samtal, observationer och övrig dokumentation när man försöker förstå varför ett barn avvisar en förälder.

PARQ (Parental Acceptance–Rejection Questionnaire): Ett standardiserat psykologiskt instrument som mäter hur ett barn uppfattar en förälders beteende, längs fyra områden: värme/kärlek, fientlighet/aggression, likgiltighet, och otrygghet/kontroll. Det kan användas som ett komplement i utredningar för att bidra till att skilja mellan upplevda verkliga kränkningar och tecken på påverkan.

Femfaktormodellen: En modell som beskrivs i forskningslitteraturen för att strukturera bedömningen av huruvida föräldraalienation föreligger. Den brukar sammanfattas i fem punkter, som alla behöver vara uppfyllda:

  1. Barnet motsätter sig eller vägrar en relation med den ena föräldern.
  2. Barnet och den avvisade föräldern har tidigare haft en nära och fungerande relation.
  3. Den avvisade föräldern har inte utsatt barnet för våld eller övergrepp, eller på annat sätt brustit allvarligt i sitt föräldraskap.
  4. Någon vuxen i barnets närhet har använt sig av beteenden som underminerat barnets relation till den bortvalda föräldern.
  5. Barnet uppvisar flera av de typiska tecknen på påverkan, nämnda ovan.

Viktigt om punkt 3: Lägg märke till att skydds-bedömningen är inbyggd i själva modellen: punkt 3 innebär att man inte kan tala om föräldraalienation om det finns våld, övergrepp eller allvarlig omsorgsbrist. Då handlar det i stället om ett barn som behöver skydd. Det är därför punkt 3 alltid måste prövas noga och först.

Inget instrument avgör ett ärende på egen hand. De är stöd för en samlad, individuell bedömning och ska användas av den som har rätt kompetens.

Forskning och referenser

Ett urval för dig som vill fördjupa dig. (Referenserna verifieras inför publicering, och fler finns under Forskning & statistik.)

  • Harman, J. J., Warshak, R. A., Lorandos, D., & Florian, M. J. (2022). Developmental psychology and the scientific status of parental alienation. Developmental psychology, 58(10), 1887. En kunskapsöversikt som identifierade 213 vetenskapliga artiklar på tio språk.
  • Ames, Hestevik, Langøien & Rosness (2021). Hvordan forstå og håndtere barn som avviser en forelder. Folkehelseinstituttet, Oslo. En systematisk kartläggning av 54 primärstudier.
  • Meland, Furuholmen & Jahanlu (2024). Parental alienation – a valid experience? Scandinavian Journal of Public Health, 52:598–606.
  • Bernet & Greenhill (2022). The Five-Factor Model for the Diagnosis of Parental Alienation. JAACAP, 61:591–594.
  • Baker (2020). Reliability and validity of the four-factor model of parental alienation. Journal of Family Therapy, 42:100–118.
  • Morrison & Ring (2023). Reliability of the Five-Factor Model for Determining Parental Alienation. The American Journal of Family Therapy, 51:580–598.

Konsekvenser

Att under lång tid pressas att ta avstånd från en trygg förälder kan påverka ett barn både på kort och lång sikt.

Vanliga kortsiktiga konsekvenser är nedstämdhet, ångest, sömn och ätproblem, identitetssvårigheter och svårigheter i kamratrelationer.

Långsiktiga konsekvenser är ökad risk för depression och ångestsjukdomar, missbruk, relationssvårigheter, kriminalitet och suicid.

Om stöd och behandling

När ett barn förlorat en trygg relation med en förälder utan sakliga skäl kan det behöva stöd för att återfå den. Viktiga principer är neutralitet och opartiskhet hos behandlaren, och tydlighet med att barnet aldrig ska bära skulden.

Hur sådant stöd bäst utformas är omdiskuterat, och mer ingripande åtgärder är kontroversiella och bör hanteras med stor försiktighet och utifrån barnets säkerhet. VBU förordar ingen enskild metod, utan hänvisar till aktuell forskning och till behandlare med rätt kompetens.

Något som återkommer i forskningen är dock vikten av att kontakt återetableras så snart som möjligt, eftersom ju längre tid som går desto hårdare cementeras barnets avståndstagande.

Av yttersta vikt är att barnet så snart som möjligt, under trygga former och med gott stöd, får återuppta kontakten med den avvisade föräldern.

Att bemöta ett barn som tagit avstånd

Ett konkret stöd ni kan förmedla till en förälder som möter ett barn som avvisar dem: att inte gå i försvar eller säga emot, utan att bekräfta barnets känsla. Psykologen och forskaren Amy Baker ger exempel:

I stället för ”det är inte sant” – bekräfta känslan:

  • Barnet: ”Du bryr dig inte om mig och har aldrig älskat mig.” Svara: ”Det måste göra ont att känna så. Du förtjänar all kärlek, och jag älskar dig så mycket.”
  • Vid ett påstående som inte stämmer, undvik ”det är en lögn”. Svara: ”Det är bra att jag får veta att du tror det. Jag minns det inte så, men jag förstår att det känns så för dig.”
  • Undvik ”vem har sagt det till dig?” eftersom det lätt får barnet att gå i försvar. Svara: ”Jag är glad att du delar dina tankar och känslor med mig.”

Poängen är att hålla dörren öppen och låta barnet känna sig hört.

En bra bok med mycket inspiration till hur man som förälder kan bemöta barnet: Divorce Poison. Finns i alla stora bokhandlar och som ljudbok.