Årsrapport och statistikförslag
Här hittar du VBU:s egen sammanställning av året som gått, och våra förslag på vad samhället borde mäta för att bättre förstå barns situation vid vårdnad, boende och umgänge. Vi redovisar öppet det vi själva ser och pekar på de hål i den officiella statistiken som gör frågorna svåra att följa.
Varför den officiella statistiken inte räcker
För att kunna förbättra något behöver man kunna mäta det. Idag är det svårt att följa hur många barn som förlorar kontakten med en förälder, hur utredningar och domar faller ut, och hur det går för barnen efteråt. Uppgifter finns ofta spridda mellan olika myndigheter, samlas inte in systematiskt, eller saknas helt. Det gör det svårt både att se problemen och att utvärdera vad som hjälper.
Ansvaret för statistik och uppföljning på det här området är fördelat mellan flera aktörer, bland annat myndigheter med ansvar för socialtjänst, domstolsstatistik och föräldraskapsstöd. Vi för gärna en dialog med dem om hur uppföljningen kan utvecklas.
Det här föreslår vi att samhället mäter
Våra förslag handlar om vad som behöver följas – inte om vad mätningen kommer att visa. Det överlåter vi åt statistiken och forskningen:
- Hur många barn som helt eller delvis förlorar kontakten med en förälder efter en separation, och hur det utvecklas över tid.
- Hur vårdnads-, boende- och umgängesmål faller ut i domstol, och hur besluten ser ut.
- Vad som händer med barnen efter ett avgörande – följs besluten, och hur mår barnen på sikt?
- Handläggningstider, och hur tiden i sig påverkar barnen.
- Förekomsten av kontaktavbrott kopplat till olika faktorer, så att mönster kan upptäckas.
- Hur ofta orosanmälningar och utredningar leder till insatser, och med vilket resultat för barnet.
Bättre data skulle ge tryggare beslut, möjlighet att utvärdera insatser, och en mer saklig debatt.
Till dig som arbetar på en myndighet
Arbetar du med statistik, uppföljning eller utveckling på det här området? Vi delar gärna våra iakttagelser och underlag, och bidrar med perspektiv från praktiken och från de familjer vi möter. Vårt mål är inte att kritisera, utan att bidra till att frågorna går att följa och förbättra.