Den röda tråden del 3

Karin & Matilda - att bli utsatt för föräldrapåverkan

Karin är välutbildad, driftig och utåtriktad. Hon har många bollar i luften och driver ett antal småföretag i Göteborg. Hon har dessutom hunnit med att inneha arbetsroller som produktchef och marknadschef.

Jag möter Karin på hennes kontor, en rymlig central vindsvåning med kartonger och ett arbetsbord. Jag frågar om arbetsdagarna inte blir ensamma? – Karin fnissar, det finns fler enmansföretag här. Vi tittar till varandra och äter lunch ihop. Jag har ett långt samtal med Karin om hennes situation, vi sitter under några timmar och går igenom vad hon upplevt. Det Karin berättar är vanligt bland de personer VBU möter, både pappor och mammor beskriver ungefär samma sak.

Enligt SCB:s demografiska rapporter finner man samband mellan hög inkomst och hög utbildning när det gäller barns boende. Fördelningen växelvist boende är jämnare fördelat hos föräldrar med högre utbildning och inkomst. Generellt gäller dock att barn bor mer hos mamma än hos pappa. Statistiken visar också att det finns kända separations och skilsmässomönster. Det finns en överrepresentation av föräldrar med invandrarbakgrund, föräldrar som själva var skilsmässobarn, låg inkomst, låg utbildningsnivå och par som snabbt bildat familj.

Jag har träffat Karin tidigare, man kan uppfatta henne som en modern person, en storstadsmänniska med förnuftiga värderingar och sund inställning. Karin är separerad sedan något år, det som är intressant är att hennes situation inte passar ihop med statistiken. Karin är en svensk kvinna, välutbildad, har hög inkomst, har inget kriminellt förflutet, är inte missbrukare, tog tid på sig att bilda familj och har inga psykiska störningar. Ändå saknar Karin umgänge med sin dotter.

Att bli utsatt för föräldrapåverkan drabbar barn till både mammor och pappor oavsett vilka egenskaper eller levnadsförhållanden man själv har.

Karin levde ihop med sin f.d. man Ove i 11 år. De bestämde sig för att bilda familj och Karin blev gravid efter 5 år. Tiden innan graviditeten var förhållandet lite turbulent, att bilda familj skulle svetsa oss samman. Karin och Ove fick en dotter, en söt liten Matilda som Karin haft en nära relation till under större delen av småbarnsåren. Karin och Ove bråkade sällan men de hade svåra kommunikationsproblem som skapade frustration. Vad menar människan? Hur kan man göra så? Varför gör man så? En sak som försvårade deras relation var att Ove inte kunde prata om känslor, oavsett vad det handlade om, sådant pratar man inte om menade Ove.
– Ett tag visste jag inte om vi skulle gifta oss eller separera, snacka om att vara svår!

Efter många år tar förhållandet slut, separationen är ett faktum och Karin kastas in i vårdnadsprocessen.
– Det värsta med hela den resan var att jag flera gånger blev ifrågasatt. Vid ett tillfälle blir Karin känslosam när hon samtalar med socialsekreteraren. Karin brister ut i gråt, socialsekreteraren säger då att ”ditt beteende kan ju tolkas som om du är instabil”. Karin blir helt ställd.
– Den händelsen påverkar mig än idag.

Under vårdnadsprocessen glider Karin och Matilda mer och mer isär. Det uppstår situationer mellan Matilda och Karin som Karin först inte riktigt kan förklara men som senare blir mer tydliga. Ove påverkar Matilda, han påverkar Matilda att välja honom som boende och umgängesförälder. Vid ett tillfälle då Karin fortfarande träffar Matilda berättar Matilda att hon inte längre får säga ”mamma” till Karin. Ove, som skaffat en ny sambo, till henne ska Matilda säga ”mamma”. Vid flera tillfällen upplever Karin också att Ove lockar Matilda att inte umgås med sin mamma. Karin berättar att Ove kunde grupp sms:a till henne och Matilda där han berättar att han planerade mycket roligare saker med Matilda och att det var självklart att Matilda hellre skulle välja Oves aktiviteter, på Karins umgängesdagar.

Tillvägagångsätten en förälder väljer för att påverka ett barn skiljer sig inte speciellt, den röda tråden är oftast den samma. Föräldrar rättfärdigar sitt agerande genom att använda sitt föräldraansvar för att skydda sitt ”utsatta” barn mot den andra föräldern trots att det ofta handlar om lögner, påhittade historier eller uppförstorade händelser. Missförstå inte att nyttja föräldraansvaret, det är oerhört viktigt då barn verkligen är utsatta.

Karin får även orosanmälningar mot sig, både från rektorn på Matildas skola och från en anonym person. ”Karin är ostabil och psykisk, Karin har också allvarliga hälsoproblem”. Karin berättar även att Ove använder Matilda som budbärare, en av gångerna gäller det byte av skola. – Gör bara som pappa säger, det blir enklast så säger Matilda.

Föräldrar som använder föräldrapåverkan, att medvetet eller omedvetet främmandegöra den andra föräldern, kan till en början använda oskyldiga metoder. Dessa har en tendens att eskalera, det handlar ofta om att inte mista kontroll över ett barn:

  • Den som utövar påverkan ser till att ert barn aldrig kontaktar dig på speciella dagar (din födelsedag, mors/fars dag, julhelger mm.)
  • Den som utövar påverkan underlättar aldrig eller ser till att ert barn har kontinuerlig kontakt med dig
  • Den som utövar påverkan ser till att ert barn aldrig blir glädjefylld av att se dig eller ha kontakt med dig
  • Den som utövar påverkan förmedlar till ert barn hur dåligt den mår om denne inte träffar barnet
  • Den som utövar påverkan förmedlar hur dåligt denne föräldern mår eller hur olycklig denne föräldern är
  • Den som utövar påverkan kontaktar kontinuerligt ert barn när barnet vistas hon den andra föräldern
  • Den som utövar påverkan påpekar inför ert barn hur den andra förälderns inställning hela tiden är felaktig
  • Den som utövar påverkan har vuxendiskussioner inför eller med ert barn
  • Den som utövar påverkan ser till att via domstol minska ditt umgänge med ert barn

Ofta utvidgas främmandeskapet till den utsatta förälderns egna familjenätverk.
Ett barn vill inte befinna sig mellan två bråkande föräldrar. Till slut ”stänger ett barn av” och gör det som blir enklast, man väljer sida och blir tyvärr lojal till den bråkande föräldern.

Till slut får Karin uppleva det som många föräldrar bemöts av till föräldrapåverkade barn, det yttersta och mest tydliga tecken på att något är rejält galet. Helt oförberett och helt oväntat står Karin bara där helt förstummad när orden ekar i hennes öron. Matilda säger nu den mening som gör mest ont och som värker långt in i själen:

– Jag vill inte längre träffa dig mamma!

Föräldrapåverkan är nu fullbordad, den bråkande föräldern fick igenom sin vilja och barnet har valt sida. Att ett barn har valt sida och dessutom är väldigt bestämd med det, kommer tyvärr premieras i socialtjänstens vårdnadsutredning eftersom socialtjänsten verkar helt ovillig eller oförmögen att undersöka hur vida ett barn är utsatt för föräldrapåverkan.

Tiden går och Karin träffar sin dotter alltmer sällan. Det är som om man befinner sig i ett vakuum, att inte veta när man ska träffa sitt barn igen är psykiskt påfrestande, inte minst för ett barn. Till slut går det inte längre, Karin gör en orosanmälan. Till Matildas fördel, tillåter Ove att de alla tre träffar socialtjänsten och samtalar kring orosanmälan. Vid ett tillfälle berättar Matilda att hon gärna vill träffa sin mamma, det blir Karins öppning inför framtiden.

Min förhoppning är att Karin och Matilda får en bra och nära relation, hur det går får jag återkomma till eftersom orosanmälan inte är avslutad.