I en pågående kampanj mot användningen av begreppet Parental Alienation i vårdnadstvister har det refererats till vad som kallas ”FN-rapporten”.
Bakgrund
I december 2022 annonserade ”the Special Rapporteur[1] on violence against women and girls, its causes and consequences”, Reem Alsalem, en inbjudan där intresserade ombads inkomma med underlag och synpunkter. Rapporten skulle presenteras i UNHCR:s möte i juni 2023. Enligt inbjudan[2] skulle alla inkomna underlag offentliggöras. Inbjudan innehöll avsnitt där Parental Alienation (PA) avfärdades som icke vetenskapligt definierat.
Ett tusental myndigheter, organisationer, akademiker och privatpersoner från hela världen lämnade in underlag enligt den publicerade tidplanen. Allt ifrån korta brev till genomarbetade rapporter med vetenskapliga referenser. Ett exempel på det senare är: “An Analysis of the Report by the Special Rapporteur on Violence against Women and Girls, Its Causes and Consequences to the United Nations Human Rights Council”.[3]
Det startades också en namninsamling som fördömde rapporten och krävde att behandlingen av rapporten skulle skjutas upp till ett senare möte. Insamlingen samlade på ett par månader över 5500 underskrifter från hela världen.[4]
Rapporten
I slutrapporten har Alsalem valt att helt bortse ifrån den annonserade processen och de inkomna underlagen. De inkomna underlagen har inte offentliggjorts eller refererats till, inte ens som en lista med författare och rubriker. Däremot har Alsalem kommenterat att flera av underlagen verkar vara copy-paste och/eller från mansorganisationer.
Alsalems rapport var med på agendan till och föredrogs på UNHCR:s möte i juni 2023, men togs inte upp för beslut. Den har inte heller tagits upp på efterföljande möten.
Kritiken kan sammanfattas med:
- Amatörmässighet. Rapporten innehåller att antal påståenden och generaliseringar utan referenser och som inte har stöd i forskning.
- Ingen hänsyn har tagits till någon av alla de kritiska synpunkter som kommit in, vilket är extremt oprofessionellt och också kränkande mot alla de som tagit sig tid att svara på uppmaningen att bidra till rapporten.
- Bristande objektivitet. Rapporten avfärdar parental alienation utan att ta hänsyn till befintlig forskning och vetenskap. Alsalem har bara tagit med sådant som stöder hennes egna åsikter om parental alienation.
- Rapporten beskriver parental alienation som en genusfråga som endast drabbar kvinnor och barn. Hon bortser helt från att både kvinnor och män kan vara förövare och vara drabbade.
- Bristande förståelse för svåra vårdnadsfall, där anklagelser om våld och orsaken till barns avståndstagande från en förälder behöver utredas. Att förbjuda användningen av parental alienation som en förklaringsmodell skulle leda till bristfälliga utredningar och felaktiga domar i vårdnadsmål.
Trots att rapporten alltså inte har antagits av UNHCR sprids den av vissa grupper som bevis på att FN fördömer användningen av begreppet Parental Alienation. Exempel på detta är debattartiklar i Psykologtidningen och i Göteborgsposten i juni 2024.
[1] Special rapporteur är en fristående konsult som inte är anställd av UNHCR eller FN och som har mandat att granska specifika frågor och rapportera till UNHCR.
[2] https://www.ohchr.org/en/calls-for-input/2022/call-inputs-custody-cases-violence-against-women-and-violence-against-children
[3] https://hochstrittig.org/wp-content/uploads/2023/06/20230602-Analysis-Report-Special-Rapporteur.pdf
[4] https://www.change.org/p/sign-now-for-the-un-human-rights-council-to-investigate-unsrvaw-s-report-on-parental-alienation